Arlasagen del 5.

Och näringsexperter och politiker och kvinnosakskämpar och fackföreningsfolk och bagare och mejerister och spisfabrikanter och fruktodlare och morgonpratare i radio och Ria Wägner och adel och borgare och präster och bönder stod upp och prisade Anna Sofia Magdalena Niklasson.

Själv satt hon på förstubron till det gulmålade huset en vacker sommarmorgon och förundrade sig. Att det skulle väcka sådant rabalder att hon inte jämt ville stå vid spisen, hade hon aldrig kunnat drömma om.

Alla i huset sov ännu. Det var bara Funderingen och Plikten som höll henne sällskap. Funderingen satt uppflugen på trappräcket och spelade flöjt. Det var en hel räcka av små spröda klingande toner, som fick Plikten att slumra till.
Han märkte inte ens att morgonbrisen rufsade till honom i håret.

SLUT

Så det var det hela. Rätt skönt att den inte var längre, det bidde lite väl långa meningar och ungefär en miljard och. Men intressant ändå. För vad gillar vi när reklam lägger sig i samhällsdebatter? Hur mycket kan en kampanj lägga näsan i blöt innan det blir präktigt?
Jaja. Låt oss glädja denna fredagmorgon, åt Anna Saofia Magdalena. Det var väl för väl att det slutade lyckligt.
//Nina

Arlasagan del 4.

Det viktiga är, läste han högt innantill för dom andra, att man får rätt sammansatt kost, att man äter mer bröd, grönsaker och frukt bl a och att man minskar på fett och socker.

I ett hörn satt Funderingen och log. Och Plikten som hade lyssnat uppmärksammat beslöt sig för att ta det lite lugnare. Åtminstone över sommaren. Och knallade faktiskt med själv när Anna Sofia Magdalena packade en stor matsäckskorg och tog med sig alla barnen för att gå och bada. Till stor förundran för alla som såg dom och inte kunde begripa hur Anna Sofia Magdalena hade tid att umgås med sin familj också.


Och i hela Storkommunen spred sig ryktet om Niklassons enkla sommarvanor. Man diskuterad för och emot. De Gamle i backstugorna och i kommunens nya pensionärshem talade om ”en underlig tingens ordning” och när Herrklubben sammanträdde på Stadshotellet mumlade en del farbröder om ”emancipationens avigsidor”.

Men så gjorde Den Stora Tidningen ett reportage hos Niklassons. Och när alla läsarna fick klart för sig att Anna Sofia Magdalena ingalunda tyckte illa om lagad mat utan bara ville göra det lite enklare för sig ibland, så var lugnet återställt.


Som genom ett trollslag förvandlades Arla till Socialstyrelsen. Inte ett dugg roligt men vi kan nu dra en suck av lättnad. Det verkar ordna sig för familjen Niklasson. I morgon kommer del 5 som också är sista delen.
//Nina

Arlasagan del 3

Plikten vred sig som en mask när Anna Sofia Magdalena följde Funderingens råd och hellre lyssnade till fågelsången än lagade lunch åt tretton personer. Eller när hon lade sig i gröngräset och tittade på dom farande skyarna i stället för att laga ärter och pannkakor i flera timmar bara för att det råkade vara torsdag.

I börja sökte Plikten tröst och förståelse hos Sven Petter Niklasson och hela barnaskaran. Dom var ju så vana vid att maten alltid stod på bordet när det var dags att äta. Och alltid var den tillagad efter konstens alla regler. Inte för inte, brukade Sven Petter skryta för sina kompisar i Hemvärnet, är man ju gift med Storkommunens bästa Matmamma.

Inte så att han ville klaga. Mat fick dom nog hemma. Men dom fick inte lagad mat jämt.

Ibland bytte Anna Sofia Magdalena ut t ex den vanliga tisdagsmiddagen på bruna bönor och stekt fläsk mot fil och några rejäla mackor. Med frukt som dessert.
Det lustiga var att när dom reste sig från bordet, så förundrade dom sig över hur mätta dom var ändå. Och en svag misstanke började gro hos dom lite till mans. Man kanske inte alls behöver lagad mat jämt för att må bra.
Och September som var 13 år och skulle börja på högstadiet till hösten, tog fram alla sina skolböcker mitt i sommaren och kollade vad det stod i näringsläran. Inte någonstans kunde han finna att man till varje pris skulle ha lagad mat jämt.


Ojoj nu börjar det hetta till. Behöver man inte äta lagad mat jämt, det var som tusan. Fast jag kan tycka att byta ut en hel middag mot fil, det låter lite väl fattigt. Hur som helst. Moralkakan börjar jäsa till sig ordentligt. Och gissa vad som kommer i morgon. Just det, del 4.

//Nina

Arlasagan del 2.

Men i alla sagor är det ju så, att det måste finnas någon liten orosande för att det ska bli fart på berättelsen. Och i Anna Sofia Magdalenas värld fanns det också en sådan. Han hette Funderingen och var en obestämd varelse, som kom och gick som han ville i det stora gulmålade huset.

Funderingen trivdes bra hos Anna Sofia Magdalena. Hon kunde konsten att lyssna, brukade han säga. Dom andra i familjen hörde aldrig på. Dom var alldeles för upptagna med fotboll, TV, mopeder, Svensktoppen och seriemagasin för att bry sig om Funderingens små visdomsord.


Så när Funderingen berättade om hur skönt det är att åka hölass, vilken ro man får när man tittar på humlor och bin, och hur vackert och stilla och förunderligt fint det kan vara en tidig sommarmorgon, så slöt Anna Sofia Magdalena sina ögon och lät Plikten sitta i ett hörn och tjura.

Plikten var nämligen en annan figur hemma hos Niklassons. Han hängde alltid Anna Sofia Magdalena i kjolarna oh var inte alls lika lurvig och go som Funderingen. Han var alltid prydligt klädd, hade vatten kammat hår med mittbena och var släkt med Fröken Ur på Televerket.


En sak är då säker, förr i tiden var man en fena på långa meningar och på ordet och. Så hiskiligt besvärligt. I morgon kommer nästa del.

//Nina

Arlasagan del 1

På jakt efter något roligt, spännande eller bara ett tidsfördriv satt jag för ett tag sedan hos en vän och rotade bland hennes prylar. Där fanns hundtidningar, kataloger och en guldgruva. Vad ska man annars kalla Arlas gamla reklam "Mamman som inte ville stå vid spisen! En sommarsaga för barn och vuxna från Arla".
Därför kommer jag denna vecka att bjuda er på gammal hederlig underhållning.
Luta er tillbaka här kommer Arlasagan del 1.



Den här mamman hette Anna Sofia Magdalena och hade elva barn. Hon var gift med Sven Petter Niklasson och dom bodde i ett stort gult trähus med gröna fönsterluckor.
Barnen var födda jämnt över hela året, fast olika år förstås, och därför hade dom fått namn efter årets alla månader. Den äldsta hette Januari och den yngsta December. Men ingen hette Juli, för då var det semester.

Alla barnen gick i skolan och det gjorde Sven Petter Niklasson också, för han var skolvaktmästare. Även Anna Sofia Magdalena jobbade utanför hemmet. Hon var världsberömd i hela Storkommunen för sin kokkonst och lagade all maten åt dom som arbetade på Den Stora Fabriken i Centralorten.
Nu kunde man tro att Anna Sofia Magdalena var en förtryckt liten varelse, som inte gjorde något annat än stod till pass dygnet om. Men så var det inte alls. För Facket hade ordnat det på så vist, att hon hade bestämda arbetstider. Och alla hennes barn hjälpte till hemma. Liksom Sven Petter Niklasson som själv bäddade sin säng varje torsdag.

Fortsättning följer.

//Nina