Plikten vred sig som en mask när Anna Sofia Magdalena följde Funderingens råd och hellre lyssnade till fågelsången än lagade lunch åt tretton personer. Eller när hon lade sig i gröngräset och tittade på dom farande skyarna i stället för att laga ärter och pannkakor i flera timmar bara för att det råkade vara torsdag.
I börja sökte Plikten tröst och förståelse hos Sven Petter Niklasson och hela barnaskaran. Dom var ju så vana vid att maten alltid stod på bordet när det var dags att äta. Och alltid var den tillagad efter konstens alla regler. Inte för inte, brukade Sven Petter skryta för sina kompisar i Hemvärnet, är man ju gift med Storkommunens bästa Matmamma.
Inte så att han ville klaga. Mat fick dom nog hemma. Men dom fick inte lagad mat jämt.
Ibland bytte Anna Sofia Magdalena ut t ex den vanliga tisdagsmiddagen på bruna bönor och stekt fläsk mot fil och några rejäla mackor. Med frukt som dessert.
Det lustiga var att när dom reste sig från bordet, så förundrade dom sig över hur mätta dom var ändå. Och en svag misstanke började gro hos dom lite till mans. Man kanske inte alls behöver lagad mat jämt för att må bra.
Och September som var 13 år och skulle börja på högstadiet till hösten, tog fram alla sina skolböcker mitt i sommaren och kollade vad det stod i näringsläran. Inte någonstans kunde han finna att man till varje pris skulle ha lagad mat jämt.
Ojoj nu börjar det hetta till. Behöver man inte äta lagad mat jämt, det var som tusan. Fast jag kan tycka att byta ut en hel middag mot fil, det låter lite väl fattigt. Hur som helst. Moralkakan börjar jäsa till sig ordentligt. Och gissa vad som kommer i morgon. Just det, del 4.
//Nina
2 kommentarer:
Men det var ju mackor och frukt också... och inte varje dag ju.... historien är jättespännande, kan knappt bärga mig till del 4.
Ja du vännen, i morgon blir det en äkta rysare. Hur ska det går? Ska familjen verkligen klara sig på olagad mat eller kommer dom dö ut? Svaret kommer...
Skicka en kommentar