Men i alla sagor är det ju så, att det måste finnas någon liten orosande för att det ska bli fart på berättelsen. Och i Anna Sofia Magdalenas värld fanns det också en sådan. Han hette Funderingen och var en obestämd varelse, som kom och gick som han ville i det stora gulmålade huset.
Funderingen trivdes bra hos Anna Sofia Magdalena. Hon kunde konsten att lyssna, brukade han säga. Dom andra i familjen hörde aldrig på. Dom var alldeles för upptagna med fotboll, TV, mopeder, Svensktoppen och seriemagasin för att bry sig om Funderingens små visdomsord.
Så när Funderingen berättade om hur skönt det är att åka hölass, vilken ro man får när man tittar på humlor och bin, och hur vackert och stilla och förunderligt fint det kan vara en tidig sommarmorgon, så slöt Anna Sofia Magdalena sina ögon och lät Plikten sitta i ett hörn och tjura.
Plikten var nämligen en annan figur hemma hos Niklassons. Han hängde alltid Anna Sofia Magdalena i kjolarna oh var inte alls lika lurvig och go som Funderingen. Han var alltid prydligt klädd, hade vatten kammat hår med mittbena och var släkt med Fröken Ur på Televerket.
En sak är då säker, förr i tiden var man en fena på långa meningar och på ordet och. Så hiskiligt besvärligt. I morgon kommer nästa del.
//Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar