När jag ser en flicka på cirka 17 år med långa hårtofsar, knasfula platåskor och ravebyxor med långa remmar tar jag för givet att hon knarkar till sig på helgerna. Går en muskelman förbi i mjukisbyxor, tribaltatueringar och linne, ja då tror jag såklart att han har ett lägre IQ än genomsnittet. Hör jag någon prata bred stockholmska är han eller hon givet lite förmer än alla andra. En rätt otrevlig och självgod person. Allt detta och mycket därtill tror jag inte för att det är vetenskapligt bevisat utan för att jag har fördomar. Och det är ok. Enligt Torun Lindholm (högskolelektor och forskare i rättspsykologi ) skulle vi bli tokiga om vi inte hade några fördomar. Dessutom kan fördomar underlätta när man sitter och spånar fram idéer på en reklamkampanj. Om dom inte går över styr såklart (fast gör dom det får det vara j***vligt över styr tills det blir underhållande).
Ta en titt på Rexonaannonsen. Vem tror du har gjort den? Med mina fördomar tror jag att det är en, eller flera, män vars fruar är en stereotypisk Sex and the citykvinna. Och männen i fråga är urless på det. I själva verket tar deras kvinnor inte värst lång tid på sig för att bli klara på mornarna. Men tillräckligt för att deras trångsynta män ska orka kommentera det. Varje dag. Ett vardagstrama som resulterade i skittrist reklam. Vad tror du själv med hjälp av dina fördomar?
//Nina
3 kommentarer:
Oj, vilken stor deo.
jag tror jag håller med. reklamen är övertydligt trångsynt och inte ens rolig
t.b.f.t.e: Det är för att kvinnor har deo över hela kroppen. Bara att rulla och gnida sig mot den.
G: Och jag håller med dig.
//Nina
Skicka en kommentar