Om jag går på vernissage på ett fotogalleri förväntar jag mig en del foton. Inte en utställning med gräddtårtor. Går på jag vernissage signerad en akvarellmålare chansar jag att på att det kommer finnas akvarellmålningar. Inte aprikosfärgade pudlar. Inga konstigheter med det. Men däremot när jag i går var på Guldäggsvernissage skulle jag inte ta för givet att kunna beskåda reklam. Istället fanns där anskrämliga lampor för 47000 kr, badrum, stolar, soffor. Ja ungefär allt annat än just reklam. Det var lite oväntat. Men bra reklam har ofta en oväntad lösning. Så egentligen var det väntat då, kanske. Att inte visa det dom skyltar med. Äsch vad vet jag. Nu blir det bara en massa blajraj. Det kanske till och med var fullt av guldägg. I varenda vrå, bakom varje rygg, framför allas näsor. Inte vet jag. Jag tackar Sveriges reklamförbund för bubblet. Det var gott. Inte helt oväntat.
//Nina
2 kommentarer:
Haha (roligt skrivet), men det hade varit mer oväntat att få se en aprikosfärgad pudel. Som hoppar upp ur en gräddtårta. Var lite besviken på tillställningen. Jag undrar vad tanken var med framsidan av broschyren? Men... vad vet jag?
Tack (igen). Hade det inte vart för dig (och alla andra trevliga som var där) hade det inte vart mycket till kväll. Hur mycket gratis bubbel dom än hade funnits.
//Nina
Skicka en kommentar