Shake it!

Egentligen skulle jag skriva om något helt annat men fick lite svårt att koncentrera mig på något viktigt eller väsentligt. Inte på grund av den lilla traktorn här utanför som trotsar hela världen med sitt oljud. Inte heller på grund av ett alldeles för tidigt alkoholintag. Nä orsaken till skrivkrampen är så enkel som lycka. Det är fredag, hela min vissna a-kasseperiod börjar, hoppas jag, ana ett slut och framför allt för att jag har svårt att stå still. För få låtar är så grymt dansvänliga och pigga som Universal Poplabs lysande cover på We Hate It When Our Friends Become Successful. Så knyt på er dansmockasinerna och sväng loss. Hey hey oiiiii hey hey shake it baby.


PS. Det är lika bra att slå till med en till låt när vi ändå håller på. Dansa på...


PS. Igen. Ni kommer väl för att lyssna när UP spelar tillsammans med Göteborg Symfonikerna? Biljett köper du här.
Puss & Kram
//Nina

Skit i dom fattiga.

Visst kan det vara lite klatschigt att vända på saker och ting. Speciellt eftersom att det brukar höja ett och annat ögonbryn där ute. Det kan nog till och med vara så att många vanliga, dödliga icke-reklamare kommer ihåg annonsen bättre just därför.
Men, i det här fallet skulle man nog ha skrövlat ihop idépappret och börjat om från scratch, för det kan väl inte vara många som faktiskt tycker, ens hemma vid köksbordet, att dom fattiga ska klara sig själva? Det gör i alla fall inte floridababesen. Gör du?

Kram.
Helena.

The Sound Of Arrows.

Jobbigt bra. Och mer därtill. Ungefär så bra är stockholmskillarna The Sound Of Arrows och jag vill dansa, dansa, dansa. (Trots bomdramat några gator bort.)Ska vi slå vad om att detta är sommarens festivalband?

Puss
//Nina

Hemligheten under en niqab.

Reklam är många gånger en bra kanal för att få igång en diskussion eller öka acceptansen för någon, några eller något. Se bara på ICA-Jerry. I hans fall är det en självklarhet för det finns ingen som kan komma och säga att funktionshindrade inte har en given plats i vårt samhälle. Men hur blir det när vi kommer till niqaben som i denna reklamfilm från Liaison Dangereuse? Ja den är annorlunda, den är vågad, den sticker ut. Man ser den, man kommer ihåg den och den diskuteras. Men genom att låta kvinnan gömma sig i en niqab tar man som företag då också ett ställningstagande för detta plagg? Jag känner mig kluven så hjälp mig. Med tanke på hur många kvinnor det är som varje dag drar på sig detta tygskynke måste det finnas tusentals hotta chiks som du och jag aldrig kommer att få se. Klart att det gör. Men som ni vet är jag inget stort fan av burka/niqab (vilket ni kan läsa mer om här och här) och därför blir det tokigt i mitt huvud. Är filmen enbart bra eller är det ett steg framåt för fanatiska muslimer? Vad tycker du?

Kram kram
//Nina

Grattis och ett offentligt förlåt.

Reklambyrån Milk med Anna Reynold i fören är, som många av er redan vet, en riktig myspysbyrå. En byrå med trevliga, sköna och duktiga medarbetare. Det är därför jag blir extra glad i magen att det är just Niklas Moberg och Martin Ohlsson som är byråns nya kreatörspar. För dessa två herrar är så in i vassen fina, underhållande och begåvade. Med andra ord känns Milk plus och grabbarna Moberg/Ohlsson som en vinnande kombination. Grattis och all lycka i världen till er. Och du Niklas, förlåt att jag fes i ditt knä. Det var äckligt.

Puss & Hångel
//Nina

Dolly.

Fölåt. Jag hann inte skriva något bra åt er idag men istället kan vi tillsammans lyssna på Dolly. En kvinna vi borde lyssna på oftare. Så varsegoda alla arbetare där ute. Dolly Parton!

Puss & Kram
//Nina

Amnesty, igen.

Ett kors mot gul bakgrund. En text ”Varje minut dör en gravid kvinna”. Skrämmande ofta. Men är den inte lite väl tråkig och idèfattig?


Men ojdå, vad står på? Korset ser helt bananas ut.


Aha! Det är en klocka! Klockrent rent ut sagt.


Satan i gatan. Där dog en till.

Men stopp och belägg. Nu vet du-annonserna ser ju helt annorlunda ut. Varför skiljer som sig som ost och keso? Jag begriper inte.

Det vore önskvärt att placera klockan på ställen där man står still. Där man väntar. Hållplaster till exempel. Där skulle dom passa urbra (förlåt). Men som sagt, bra där. Nu ska jag sätta in några tjugor till Amnesty så den där klockan kan börja gå lite långsammare.

Puss puss
//Nina

Människokatt.

Hahahahahahahahahahaahahha, herre min gud. Stackars stackars lilla katt. Du hamnade mitt i en underlig korsning och fick en människonäsa. Härmed tar jag mig friheten och ber om ursäkt för alla uppfödare som gör sådana här misstag. Förlåt.

Helena.

Nu vet vi vad då?

Alla vet att världen är orättvis. En del kan kosta på sig att skära upp kobekött med guldbestick och andra får vara glada åt en knaprig insekt. Vi vet det.

Alla vet att barnarbete existerar. Stinkande fabriker där på tok för unga människor arbetar, nä fel ord, de slavar. Dessa barn kämpar och sliter med det smutsiga arbete de blivit tillsagda att utföra, långt många fler timmar än vad du tillbringar på ditt jobb. Och då är vi ändå vuxna. Vi vet det.

Alla vet att det finns barnsoldater. Små pojkar som offrar sitt liv, blir skadade, dödar andra barn, dödar vuxna och längtar hem. Allt medan våra barn här i väst blir nattade om kvällen i sina varma, trygga sängar efter en dag full av mat, lek och bus. Vi vet det.

Alla vet att det finns miljoner människor som har lärt sig att leva med en skrikande hunger. Människor som blir glada över att få äta råtta eller dricka ett glas brunt vatten. Vi, vi skulle inte ens kunna tänka oss att ta ett fotbad i samma bruna vatten. Vi vet det.

Alla vet att det bor människor som bor pappkartonger, tält och gamla, rangliga plåtskjul. Skjul som inte ens skulle duga till redskapsbodar på våra egna bakgårdar. Vi vet det.

Alla vet att den största delen av jordens befolkning är smutsiga, klär sig i trasor. Eller går nakna. Våra egna stadsbarn klär sig helst i kläder som lämnar stora ytor fria i föräldrarnas plånböcker. Vi vet det.

Allt det där och mycket därtill vet vi. Men vad Amnesty tänkte på när de klubbade igenom den här kampanjen, det har jag inte en aning om.
Varför tala om sådant vi redan vet? Varför detta Nu vet du? Är det för att på något sätt kasta över bollen till mig som läsare. Jaha NU vet jag det och ska göra något åt det. Är det så? På mig funkar det inte i alla fall. På dig?

Kampanjen skulle må bättre, bli starkare om man dels valde annat foto och dels av annan text. Men framför allt av att ta bort Nu vet du.
Vi börjar med bilden. Ungen ser ut som vilken glad liten skit som helst. Lite smutsig kanske men vem hämtar inte ungar från dagis som ser värre ut än så där? Tyvärr, men här har vi ett barn som ser rätt välmående ut. Inte någon som ser ut att bo i slummen och då blir det lite skevt.
Texten skulle jag vilja skala ner ännu mindre. Istället för nuvarande ”Över en miljard människor lever i slum. Men det går att förändra.” till bara ”Det går att förändra”. Eller ”Du kan förändra” eller ”Tillsammans kan vi förändra”. Något sådant.

Ja så tycker jag. Vad tycker du? Någon från , som gjorde kampanjen, som kan förklara?


Puss puss
//Nina

Floridabrud och Entapir, i en tidning nära dig.

Jag har pysslat lite tillsammans med Faluns vassaste kille, Jesper Wallerborg (Entapir). Resultatet ser du här och i nästa nummer av Cap & Design.
Uppgiften var att designa om och förbättra en känd hemsida. Valet föll på Platsbanken som både är trött, rörig och väldigt, väldigt kommunalflashig. Inget svårt val med andra ord. Och om jag får säga det själv lyckades vi riktigt bra.
Applåd tack.

För säkerhets skull. Är du från Försäkringskassan, facket, A-kassan eller Arbetsförnedringen så ska ni veta att detta gjorde jag på min fritid och dessutom helt gratis. Så det så.

Nakenfisen.

Man skulle kunna tänka sig Bella sittandes i en lövhög där löven gnistrar i varma röda, gula och oranga färger. Kanske har några av löven lite busigt fastnat i Bellas päls. Eller så skulle Bella kunna ligga och snusa sött i sin lilla korg. Ihoprullad som en kanelbulle. Man skulle också kunna fantisera om ett vackert porträttfoto på den lilla vovven. I profil så hennes charmiga underbett syns ordentligt. Eller ett foto från i somras där Bella busar på sandstranden.
Vad man inte kan tänka sig är ett suddigt foto där Bella ligger i en obäddad säng med en naken husse bakom sig. Jag råder dig att inte kolla allt för nära där husses mage övergår till något annat.
Lycka till Bella, hoppas du snart hittar ett fint hem.

Annonsen är så klart från Blocket.

Kram kram
//Nina

Korven och ICA-Jerry.

Låt mig berätta om Korven. Korven var (eller är får jag hoppas) en flicka med Down Syndrome som levde ensam med sin pappa i början av 80-talet. Korvpappan i sin tur var god vän med min familj. Inga konstigheter så långt. Korvflickan var något år äldre än jag och såklart antog alla vuxna att vi skulle leka fint ihop varje gång våra vuxna ville umgås. Det gjorde vi också på sätt och vis. Men det var jobbigt, trixigt och vissa gånger alldeles förfärligt. Men det var inte jobbigt eller på något sätt besvärande att Korven hade Down Syndrome, det kunde ju inte hon hjälpa det fattade till och med jag. Men några som inte fattade ett jota var alla vuxna runt omkring. Frågade jag Korvpappan någon gång vad hans dotter sa eller menade (det var inte helt lätt som barn att förstå allt) fick jag uppmaningen att gå och fråga Korven (som om jag inte redan gjort det tusen gånger). Så klart att korvflickan tyckte det var frustrerande att jag inte var helt med på noterna och bara frågade va? Hela tiden. Frustrationen kunde göra Korven ursinnig och gissa vem som fick skulden då? Inte var det korvpappan i alla fall. Samma sak om jag skrattade med Korven. Nervösa och ängsliga blickar kastades från vuxna. Vad är det för fel på Nina? Skrattar hon åt stackars Korven? Korven var ingen stackare, hon var glad. Vi hade roligt. Men de vuxnas reaktioner och ovilja att faktiskt vara öppna och ärliga om Korven gjorde att det blev rena pesten till slut och jag slutade leka med henne. Det var inte jag som tyckte hon var konstig eller svår men det hade vart gött om någon vuxen kunde tala om för mig vad Down Syndrome var och som ibland kunde hjälpa mig att tolka Korven. Istället möttes både jag och Korven av en kompakt tystnad. Oroliga blickar och harklanden. Vad blev resultatet? Hur det blev för korvflickan vet jag inte då vi inte haft kontakt på många år men jag själv drog mig gärna undan då jag mötte andra med liknande eller samma syndrom. Och det kan jag säga har ingen blivit lycklig utav.

Därför vill jag ge ICA och King en applåd. En stor, smattrande applåd. För Jerry, liksom Korven, är människor precis som du och jag och förtjänar att vi lyfter fram dem i ljuset. Inte bara de med Down Syndrome utan alla människor med unika egenskaper, speciella behov, eller vad vi än vill kalla dem.

Men det klart att de finns skeptiker. De som tror att de är så in i helvete politiskt korrekta att det bara blir fel. Folk som Daniel Hambre i Kopparberg. Han är bestört över att personalstyrkan i filmen stirrar på Jerry och att de verkar tro att han inte kan jobba lika bra som någon annan. So what? Vad tror Daniel att folk som sticker ut från mängden får uppleva varje dag? Men vilka är det som får stå med mössan i handen när dagen är slut? Blir det bättre för att vi tiger? Fan, Daniel ta av dig skygglapparna och kom ut i verkligheten.
Men visst kan vi skratta både med och åt dem. Precis på samma sätt som vi skrattar åt våra barn/vänner/föräldrar när dem säger och gör knasiga saker. Det är med kärlek, inte förakt. Och ju mer vi låter alla får vara med desto mindre fördomar föder vi.

Kan vi sluta att prata ovanför folks huvuden och vara livrädda för vad grannen ska tro? Så länge du sköter din arbetsuppgift och är någorlunda trevlig spelar det ingen roll om du är blind, enbet eller har tre bröstvårtor. Det spelar ingen roll om du har Down Syndrom, Aspberger eller astma. Det spelar ingen roll om du röstar på Kristdemokraterna, har skägg eller har strumpor i sandalerna. Alla har vi olika smaker, olika åsikter och olika behov. Men alla ska vi ha plats i samhället. Så på vilket sätt är dessa filmer kränkande mot Jerry? Han är självsäker och kaxig och stolt övhttp://www.blogger.com/img/blank.gifer att vara just den han är. Om filmerna skulle vara kränkande mot någon är det väl Ulf som hela tiden framstår som den snälla jubelidioten.

En stor eloge till ICA som ska anställa helt vanliga Down Syndromemänniskor. Vem vet. Nästa gång du går till ICA kanske du får handla korv utav Korven.

Andra som bloggat om samma filmer: Heja Abbe, Please Copy Me, Trollhare, Mamma till en ängel, Anjo och säkert hundra till.

Puss & Kram
//Nina

Photoshop Disasters.

Det finns en blogg som heter photoshopdisasters.blogspot.com, en helskojsig sida där det här fotot passar in som Ferrarin i garaget (dom har redan lagt upp en liknande annons från Ralph Lauren). Den här annonsen blev ju så fel. Varför i helsike var det ingen som sa "stop, wait a minute, she looks like a kolasnöre"? Varför?
Jag antar att det är lika bra att jag inser att jag aldrig kommer sluta förvånas över att sådana här grejer kan gå över huvudet på, en vild gissning, hundratals branschfolk.

Nåväl, nu ska jag fortsätta tjuvkolla på Top Model. Ciao.

Helena.

Besvarad kärlek.

Kärlek är vackert. Kärlek är bubbligt och rosa. Den allra vackraste, bubbligaste och mest rosafärgade kärleken är den besvarade. Jag har redan skrivit om hur mitt hjärta bultar för den manliga sårbarheten. Och gissa vad. Jag tror känslorna är ömsesidiga för kolla in case-filmen. Kolla in vilken blogg som är med. Känner ni? Ja. Det är kärlek!

PS. Tack Viktor.

Puss & hångel
//Nina

Walmart People.

Jag har besökt Ullareds Gekås kanske fem gånger. Och ja, det motsvarade väl ungefär vad jag hade förväntat mig. För mycket folk, trängsel och yrsel. Men framför allt alldeles för långa kvitton. Vinteroveraller, strumpor och ett halvårs förbrukning av tvättmedel. Jag kan inte komma på vad som skulle kunna vara mer Svensson än just det. Men handen på hjärtat, jag är en Svensson och med all säkerhet är du det också. Åtminstone smyger vi runt precis utanför Svenssonstaketet. Några som också besöker ett stort varuhus men som absolut inte skulle gå under det vanliga efternamnet är People of Walmart. Vad säger man? Stil och USA går inte alltid hand i hand. Men roligt? Ja.

För att läsa mer om det svenska Walmart läs deras blogg eller invänta tv-serien.

Kram kram
//Nina

Bad....bad....

Mycket vatten har runnit under broarna och mycket bra har hänt sedan 1991. Men Bad bad boys, har fortfarande inte hunnit bli min favorit.
Ger dom en chans till. Kom igen då...bad ...bad...

PS.Ni har väl inte missat att läsa om Midi Maxi & Efti här. Garboeffekt. Jo jag tackar ja.

Kram
//Nina

Ams är trams.

Jag har tidigare berättat om mina äventyr på Arbetsförmedlingen. I måndags var det dags för ett nytt. Orkar ni läsa? Ok, då fortsätter jag.
Som sagt, i måndags var jag kallas för en så kallad avstämning. Vad det egentligen innebär är det ingen som vet. Men eftersom jag har skaffat mig ett snöskottarjobb (om det nu blir någon snö vill säga) kände jag att detta var ett möte som kunde sluta med en klapp på axeln. Ack vad jag bedrog mig. Amsgubben, tom blick och med fotriktiga sandaler, tittade misstroget på mig när jag berättade om mitt eventuella vinterjobb. Istället för den uppmuntrande axelklappen sa han ”Nu förstår jag att du är sarkastisk.” Men för i helvete gubbajävel! Din dödslängtare. Ditt människoförakt är större än din frus hängmage. Ett grattis vore på sin plats. Men du, du bara står där och låtsas jobbar, tänker på trasiga bildelar och undrar hur Oldsberg kommer på alla sin underhållande skämt. Fan ta dig! Du är så oinspirerade att hälften vore nog.
Allt det där kvävde jag såklart i hjärnan, lite hyfs har jag ännu kvar. Istället lovade jag dyrt och heligt att jag faktiskt inte alls var sarkastisk utan glad över att få skyffla snö. Det är ett jobb lika bra som något annat. Ok svarade gubben. Så du har redan gett upp hoppet om att jobba som copywriter? Men va tusan. Vad är det för fel på karl? Vem har råd att vara kräsen? Inte jag i alla fall. Men visst har du ett copyjobb till övers tar jag tacksamt emot det. Om inte skottar jag snö, bär kartonger, stämplar in varor. Vad som helst.

Gubben avslutade mötet med att fråga om jag ville ha en jobbcoach. Om det är en jobbcoach från Arbetsförmedlingen tackar jag vänligt men bestämt nej svarade jag och gick hem. Tack Ams. Utan er vore jag hjälplös och förtappad. Verkligen.

Puss Puss
//Nina

Grattis till Ärtan.

Igår kväll kom hon då äntligen. Den lilla flickan, lilla ärtan. Mikebike, eller Bloggfrossa, har blivit pappa för andra gången och girlsen passar på att gratta, fira och skickar lyckoönsknigar. Vi passar också på att fråga er läsare om era bästa flicknamnstips. Jag har tipsat om Lucia, Halina, Märta och Doris. Vad tipsar du om?

Kram kram
//Nina

Vad hände med Snuggie igår?

Det var en markant ökning av besökare igår. Roligt. Men vad var det då som orsakade denna läsarström? Var det inlägget om Yes diskmedel och den perfekta kvinnan? Var det burkainlägget som väckte upp en massa känslor? Eller är vi helt älskade av hela svenska folket? Nä. Folk ville läsa om Snuggie. Ni vet den amerikanske filten med ärmar. Men varför? Vad var det som var så speciellt med Snuggie igår? Någon som vet?

För dig som fallit som en fura för jättefilten, nu finns den även för jycken din. Snuggiedog. Hurra!

Perfekta kvinnor diskar.

Hej. Det är jag som är den perfekta kvinnan. Du vet, hon som gillar torkade blommor och rosetter. Hon som bara äter grovt bröd och använder förkläde. Jag är den perfekta kvinnan som aldrig fiser eller bajsar eller ens får förhårdnader på hälarna. Jag är alla mäns dröm som aldrig blir upprörd, arg eller sur. Inte ens över sketna tubsockar i soffan.

En helt vanlig dag vaknar jag i gryningen. Utsövd och med nytvättat hår. Jag stiger upp och glider omkring som ett ljuvt väsen i min mans alldeles förstora skjorta. Innan min man stiger upp har jag bakat scones med russin i, syltat och pressat färsk juice åt honom. Solens morgonstrålar gassar in genom de stora fönstrena och blåser liv i de vita, långa och lätta gardinerna. Det är ljuvt och behagligt.
Utan att behöva ligga på mage för att kunna dra upp dragkedjan hoppar jag i min dyra märkesdress. Vit blus, grå kjol med tillhörande kavaj. Ska jag vara lite extra fräsig sätter jag fast den stora broschen. Men under lingonveckan tar jag såklart min vita, tighta byxdress. Det blir mest praktiskt så.

Du skulle sett mig i morse, när jag sprang så där gulligt som bara jag kan rätt in i den nya grannen. Han spillde kaffe över hela sig men jag bara log mitt glänsande stomatolleende och hela världen log tillbaka. Åh livet är en sådan gåva!

En gång blev det lite dumt på jobbet och chefen blev både arg och sur. Men det är inget som lite ögonfransblink, en extra uppknäppt blusknapp och ett bett på Magnum råder bot på. Tänk så lätt ett misstag kan rättas till.
Annars äter jag sällan sötsaker och full blir jag aldrig heller. Men något som jag verkligen älskar är små och söta Libressepaket. Så himla gulligt alltså.

Och eftersom jag är den mest perfekta kvinnan njuter jag verkligen av att diska. Det är ju bara såååå myyyyysigt. En sådan tur då att Yes tillgodoser alla mina behov. Disken blir ren och jag kan fortsätta att vara både ren och mjuk. Tänk ändå vad livet är perfekt.

Perfekta kramar
//Nina the perfect girl.

Flott 5-åring billig.

Det är inte första gången girlsen skriver om "Blocketannonser gone bananas". Och förmodligen inte den sista. Piew, för roligt är det minsann.
Vad sägs om den här rubriken? Den där om sitter i mitten ungefär. Herregud.

Glad helg på er!

Helena.

Jojustja, den handlade om en häst för er som kryper ur stolen av nyfikenhet.

En fredag på Storan.

Öl och musik är en ovanligt bra kombo. Är du av samma uppfattning bör du styra stegen mot Storan i afton. Där drar Synthklubben vid 22-tiden med inga mindre än Backlash på scenen. Hoppas vi ses!

Puss och kram
//Nina

Magisk framtid?

Försöker göra rätt för mig och söker därför tusen olika jobb. Svårt att hitta något som känns helrätt. Antigen krävs en megautbildning jag inte sitter innne på eller så är det säljjobb med provision. Men några guldkorn har jag ändå vaskat fram. Eller vad tror ni om dessa? Kan det vara min nya framtid?

Puss puss
//Nina

Egot fyller år.

Alla grattiskramar, presenter och goda chokladbitar hitåt tack. Grattis på mig!

Puss
//Nina

Så j*vla dumt.

Precis när vi trodde att faran var över. Bortsprängd, fintad eller nergnagag till pyttesmå beståndsdelar. Precis när vi trodde att vi kunde pusta ut. Dra en lättad suck, slappna av och började leva normalt igen. Precis när vi var på väg upp. Rest oss, skakat av oss dammet och såg ljuset igen. Precis då var det dags igen. Helvetet är löst och Kungsmässan syns åter igen. Med samma fula uppsyn. Samma låga tröskel och med samma fåntrattar på huvudet. Fan va dumt.
Och här hittar du några andra mardrömmar från Kungsmässan.

Puss puss
//Nina

Elgigantens kataloghysteri.

Jag är ingen polis. Näpp, inte ens en helt vanlig reklamsnut. Sno, härmas och inspireras hur mycket ni vill. För fanken, kör i vind.
Men, kör inte i vind när det inte gynnar er kund. För någon någonstans måste väl ha insett att Elgiganten inte riktigt har byggt upp samma kataloghysteri som Ikea?

Visst, jag ska inte vara någon surtant som inte förstår ironi. Dom kanske bara vill uppmärksamma sin DR. Men va fasen, när Ikea faktiskt lyckas med det blir det här så förbannat B. Jag är ledsen, gör om gör rätt.

Helena.

Lidl svarar.

Ok, nu har Lidl svarat på min mensiga pannbandfråga. Och så här skriver kundtjänstchefen:
"Lidl hade redan innan vi öppnade våra första butiker i Sverige, tecknat ett kollektivavtal med Handelsanställdas förbund (Handels). Detta kollektivavtal ger våra medarbetare samma anställningsvillkor som alla andra butiksmedarbetare i vår bransch.

Vi har sedan starten i Sverige haft ett väldigt bra och konstruktivt samarbete med Handels och vi är väldigt måna om att våra medarbetare trivs hos oss. Det är i slutändan medarbetaren i butik som dagligen möter våra kunder och som är avgörande för vår framgång på den svenska marknaden.

Pannbandshistorien har under några år spridits via olika källor men vi kan försäkra dig om att det inte finns någon som helst sanning bakom detta rykte."

Jag säger som Tomas DiLeva, Vem ska jag tro på?

Kram kram
//Nina

Mot guldet!

Kärlek. Ren och skär kärlek, inget annat. Knyt på er skorna ordentligt för nu går vi och hämtar hem guldet.

Puss & hångel.
//Nina

Sanningen om Lidl, vem har den?

Lidl. Kan en mataffär väcka fler känslor än just Lidl. Det är hata, äcklas och bojkotta. Det skrivs proteslistor, snackas och diskuteras bland annat på bloggar (som hos Bloggfrossa tex). Egentligen skiter jag i att man inte ska gilla den tyska mataffären, jag handlar där ändå. Men en sak är jag nyfiken på, inte kan det vara sant att mensande kvinnor ska ha ett rött pannband? Någon Lidl anställd som vet? Det låter alldeles för dumt för att vara sant.

PS. Nu menar jag hur ser det ut nu, är det inte ändrat?

SENASTE NYTT! Jag har försökt få tag på Lidl för en kommentar. Helt utan resultat.

Kram kram
//Nina

SBB.

//Nina

Fredagsfniss.

Perverst? Ja. Roligt? Ja. Vad tänkte tillverkaren på? fniss....

Kram
//Nina