Ren humor visar vägen i tvättmedelsträsket.

Det finns många hemska exempel på reklamfilmer där man försöker göra sin produkt trovärdig med hjälp av krångliga ord, dundertillsatser och vackra människor med spännande röster. Men är de produkterna något annat än bluff och båg? Blir de inte mindre trovärdiga ju mer man försöker göra sig till?
När Leo Burnett fick i uppgift att marknadsföra tvättmedlet Bonux hade de allt det där i bakhuvudet och gjorde parodi på sina kollegor. Resultatet blev helt klart en radda avskalade filmer som säkert lockar till många köp. Och det är som många gånger förr, man kommer förvånansvärt långt med lite humor i bakfickan.


Kliniska kramar
//Nina

Rasmöte.

Samma tanke. Samma ändamål. Men helt fel möte.

Kram
//Nina

Riley den kloka.

En gång för alla, sluta fördumma barnen.
Nu sätter vi p för att föra över alla dåliga och könsindelade avdelningar, lekar, kläder, färger, spel, yrken, tilltal, förväntningar, intressen och allt vad det nu kan vara.
Ska det vara så svårt?

Julhälsning till er, alla ursöta läsare

Konsten att tänka steget längre

Att vara tydlig är bra. Kan man dessutom hålla det kort och kärnfullt är det läskigt bra. Precis som fartsyndarkommunikationen här. Briljant.

Smått briljanta kramar
//Nina

Cuteness overload

Barn som slåss brukar inte direkt vara min grej. Men det här är ju avskyvärt sött. Så hoppigt, så pluttinuttigt och så sjukt översockrigt gulligt.

Sötaste kramarna
//Nina

I väntan på avspark

Kylan, mörkret och tröttheten börjar bli långtråkig. Och inte blir det bättre av att Allsvenskan ligger och sover. Men i väntan på avspark kan man alltid njuta av ett riktigt supermål. Det lär dröja innan vi får se något liknande igen.

Bollen är rund och här kommer kramen
//Nina

Storrekord, 18 104 362.

Musikhjälpen är ett fantastiskt koncept som lockar fram till allra bästa hos folk. Tänk om det alltid kunna vara lika varmt klimat bland människor som det är utanför buren. Folk är glada, hjälpsamma och uppmuntrande. Så borde det alltid vara.

Idag var det hela över för den här gången. Programledarna är nu utsläppta och pengarna räknade. Summan blev gigantisk och helt ofattbar. Trots att det pratas om ekonomiska kriser och folk som lever på marginalen har vi lyckas samla in hela arton miljoner kronor. A.R.T.O.N. M.I.L.J.O.N.E.R. K.R.O.N.O.R. Blir helt gråtfärdig av lycka över mina medmänniskors storhet.

Tack och bock till Jason, Gina och Kodjo. Och många miljoner kramar till alla som på något sätt har bidragit till att fler flickor får gå i skolan.

Sköna miljonkramar!

Fnissig översättning

Dagens bäst fniss levereras av Google Translate. Eller vad säg om den engelska översättningen av Män är män och män är dumma, eller som Google säger Men are men and women are stupid.

Where the Wild Roses Grow på en söndag.

Nu tar vi och avrundar denna vecka med något halvgammalt och vackert. Nick Cave and the bad seeds i sällskap med Kylie Minogue. Smack och kram.

Pocketspal, skoj eller?

Ni minns med all säkerhet tävlingen Sveriges nästa appmiljonär. En tävling som engagerade flera tusen personer, mig inkluderad. Till vinnaren, Tommy Kåberg, är det bara att ta av sig hatten och buga inför. Bra jobbat där.

Hur mycket jag än rosar självaste tävlingen kan jag inte låta bli att tycka att Telia tabbar sig nu i slutet. Jag vill verkligen inte låta detta inlägg bli en känga till Tommy, även om det kan låta så. Men däremot till juryn. Vad är det för nissar egentligen?

Fick häromdagen ett SMS från det gamla Televerket. Äntligen! Nu är Tommy Kåbergs vinnarapp från Sveriges nästa appmiljonär här. Passa på att ladda ned en gratis mellan 10-11/12. Före alla andra. Mvh Telia.

För det första om tävlingen kretsar runt att vinnaren ska bli miljonär rimmar det illa att dela ut den gratis. Om än i några få dagar.
För det andra. Går man in på länken kommer man till en förklaring av appen. Och förlåt Tommy K och Telia, men med den förklaringen borde ingen bli miljonär. Lansering av Pocketspal. Hade det inte varit praktisk att alltid ha sina vänner på en armlängds avstånd, redo att lyda minsta kommando? Tänkte väl det. Nu kan du nämligen fota av dina käraste och styra dem precis som du vill, spela in deras röster eller låt dem agera helt automatiskt till musik. Precis när du vill.
Öhh ursäkta men nej. Jag vill att mina vänner lyda mig helt villkorslöst. Och om det handlar om att ha en bild på en kompis som rör sig lite lustigt i mobilen så sätter i alla fall min fantasi stopp. Det låter aptrist. Men, Tommy, du kanske har kommit på världens grej Jag ska inte skita i det blå skåpet utan att ens ha ett blått skåp.

Någon som testat appen? Någon som tycker den låter spännande?

Men hur trist kontra rolig den är så önskar jag dig många sköna miljoner Tommy. Grattis.

Vinterns pimpelnapp

Härmed utser jag Media Markt och Siba till vinterns absoluta djupaste bottennapp. Visserligen kan lågprisvarumärken kommuniceras på ett billigt sätt och fortfarande behålla trovärdigheten. Men dessa två kedjor tar väl ändå priset? Vad sysslar de med? Vad vill de och varför gör de som de gör?
Måste man bli ett fån för att vara billig? Nä, du. Jag tycker snarare det är att fördumma sina kunder. Det är lågt, tråkigt och så fruktansvärt löjligt. Skämskudde på dem.

Finns det någon, en enda människa, som faktiskt förstår den här typen av marknadsförig? I så fall är mina öron dina en stund.

Dyra kramar
//Nina

Johan, du klarar det.

Det starkaste jag sett på länge. Och det absolut modigaste.

Johan, kom hit och låt oss prata, gråta och prata ännu mer. Låt oss kramas och bli stärkta.
Johan, låt oss förändra världen.

Kram
//Nina

Världens bästa skitskola.

Det finns de som hävdar att en skola med många invandrare och barn till låginkomsttagare skulle vara sämre än andra. Det finns staplar, tårtdiagram och en sliten rektor som bevis. Och visst är det så att många av de skolorna får kämpa mer. Men inga barn och skolor är omöjliga. Det kan inte vara så, vägrar gå med på det.

Men vem bär då ansvaret för att vissa skolor blir av lägre kvalité? Politiker, rektorer, lärare, elever, föräldrar? Oavsett vem du frågar får du samma svar. ”Det är inte mitt fel, det är de andra som gör fel”.
För så fungerar tydligen den moderna människan. En människa helt utan skuld, ansvar och skyldigheter. Något som syns inte bara i skolan utan i hela samhället.

I Världens bästa skitskola (UR) intervjuas en rektor som säger att det är omöjligt att alla elever ska gå ut med betyg i alla ämnen och med behörighet till gymnasiet.
Precis där ligger felet. För även om det saknas ekonomiska resurser och bärbara datorer till alla ska aldrig glöden svalna.
Som politiker, rektor, lärare och föräldrar ska glöden till att inspirera och viljan att hjälpa andra vara en ständigt glödande fackla.
Du ska inte kunna arbeta som rektor utan att ens tro på att alla elever kan – bara dom får chansen.
Du ska inte kunna vara politiker utan att tänka långsiktigt.
Du ska inte kunna jobba som lärare utan att inspirera dina elever och väcka lustan till att lära. Och du ska verkligen inte vara förälder utan att ge ditt barn stöttning, kärlek och uppmuntran. Om vi börjar i den ändan, då tror jag vi kan nå långt.

För dig som missade Världens bästa skitskola, titta här.

En dagens, tack.

Ok. Då serveras dagens bästa: Ugly Renaissance Babies.
Motbjudande små bäbisar från förr. Äckligt och hysteriskt roligt på en och samma gång.

Små kramar från förr.
//Nina

Gulleplutt så trind och besvärlig.

Tisdagkväll och jag har fått Agnetha Fältskogssjukan.Youtubar, tar ett glas vin och vickar på tårna.
Det mesta som kommer från högtalarna är det gamla vanliga discotrallet. Men så trillar jag över den här. Den lilla trinda gulleplutten. En sån låt. Så mjuk och snäll men ändå lite hottie.

Lyssna bara:
Du är besvärlig, men du är härlig!
Du har nånting som tänder mig,
En aning mullig, men jättegullig
Med en frekvens som sänder mig!

Och ett sånt avslut. Magiskt sjukt:
Är jag ett litet barn, så är du mitt Gröna Lund,
Det spelar ingen roll att du är lite rund! Ahh!

Ja. Resten är ju, som man brukar säga, historia.

Runda kramar
//Nina

I Love Unhate

Katolska kyrkans uppförande är skrattretande löjligt och Benettons strategi är antingen barnsligt eller ren kämparglädje. Eller möjligtvis bägge två.
I den senaste kampanjen, Unhate, från Benetton står återigen kärlek i centrum. Och några som inte tolererar vilken kärlek som helst är den gamla dammiga påvekåren. Så givetvis skriker de ut sin ångest över en bild där på Bennedick XVI pussas med imamen Shejk Ahmed al-Tayeb. Verkligen upprörande. En puss. Två män. Och hela världen rasar samman.

Det lustiga är att religion som någonstans ska vara människans stöttepelare inte tolererar homosexuell kärlek, kvinnliga präster eller ens kvinnor i största allmänhet (för vissa stollar då). Det är verkligen knasigt att religion fortfarande kan existera med så korkat förhållningssätt till helt naturliga saker.
Men visst, påven and the crew, fortsätt ni att fördumma er själva. Jag gissar att det endast ökar uppmärksamheten till Unhate. Vilket leder till att Benetton fortsätter att blomma och du mr. Pope kan fortsätta brumma runt i din glasbur.


Mycket kärleksfulla kramar
//Nina

Bra början men vart är resten?

Med tanke på ytan som togs upp i förra inlägget, har ni sett snyggare kalsongbilder än dessa från Frank Dandy? Inget sexande och putande. Bara snyggt, skitsnyggt och apläckert.
Synd bara att siten inte håller samma känsla. Där har trosavdelningen inte alls fått samma bildmanér och bara enstaka bilder på mansidan pryds av ångande gympautövare. Jätten av underkläder har en bra början, nu ska den bara bli fulländad.

Snyggt förpackat och fint innehåll.

Hur viktig är förpackningsdesign? Typ allt skulle jag vilja säga.
Några som verkligen är av samma åsikt är Love & Toast. De gör fantastiska handkrämer, hårvårdsprodukter, läppbalsam och allt annat man gärna kletar in på kroppen så länge det luktar gott. Och lukta gott gör det. Som bästa parfymen. Nästan så jag vill slicka på huden efteråt, men det vore relativt äckligt gjort av mig.
Men hur som helst. Förpackningarna är ultrafina med små söta detaljer som får en att köpa utan att ens bry sig om innehållet. Tur då att innehållet är lika fint som utsidan.

Julklappstipps: vad som helst från Love & Toast. Produkterna köper du på skönhetssiten Eleven.se

Happ. God natt.

Ser man på.

Och titta där. Två läckra girls från Florida. Måste vara ett tecken Helena...

Hejdå och hej.

Nu händer det grejer må du tro. GOSS Reklambyrå lägger ner och reklambyrån Truth startas upp. GOSS har i flera år vart den byrå som kasserat hem flertalet priser och som alltid känts stabil. Att de nu väljer att ställa in tofflorna är sorgligt. Men vem vet vad som händer nu? Kanske något alldeles förfärligt skojsigt. Låt oss hoppas på det.

Och den enes död den andres bröd. En helt annan och färsk byrå håller på att krystas fram. Namnet är Truth och, som namnet förpliktar, lovar de att hålla sig till sanningen. Tycker om och längtar efter att se exempel på detta.

Farväl Gossar.
Hej sanningen.

En film du borde se.

Många känner av den svettiga tidspressen. Många mår dåligt av den och några till och med kollapsar av den. Och jobben som görs under en extrem tidspress blir sällan mer än good enough.
Den här filmen handlar om just tiden och vad som händer under en lagom press. Jag tycker du ska se den.

Tidskrävande kramar
//Nina

Talande smällar

Att DDB skördar ohämmat stora och många framgångar är inga konstigheter. Se bara den här skrämmande bra kampanjen för Volkswagen. Fåordig, smart och smärtsam genialisk.
Kampanjen är helt enkelt ett föredöme.

Floridatjejen i fint sällskap.

Måste få sträcka lite på ryggraden och skryta en smula. Anledningen är min plats i Copykollen där jag numera ska vädra mina åsikter om olika kampanjer. Och jag gör det i mycket fint sällskap. Hedrande.

Copykollen hittar du på bloggen Marketainment.se

En vän i Cap & Design

Nästan på pricken ett år efter kampanjen ”Värm en vän” drog igång så blev den även uppmärksammad i självaste Cap & Design. Under rubriken 20 X stor design radas 19 stora och briljanta kampanjer upp. Det är utanför ramarna, jättestort och, förmodligen, megabudgetar. Och så finns det en, liten men hjärtlig kampanj. Min fina Värm en vän. Sånt värmer!

Så här skriver de. En del jobbar litet – andra stort. Vi har letat fram 20 riktigt kreativa designlösningar för stortavlor och kampanjer utomhus.

Varuhuset Femman, Stadsmissionen. Kanske inte den storleksmässigt största kampanjen. Men det var en stor gärning som bjöd på en aktiv handling. Kläderna bar texten ”Till en frusen vän” och gav dem som var i behov av det en möjlighet att värma sig.

Varma kramar
//Nina

Your Man Reminder

Bröstcancer är en läbbig grej och tydligen även väldigt rosa. Rosa band, rosa brödpåsar, rosa shampooflaskor, rosa rosa rosa. Visserligen en fin färg men kanske lite tradig i längden.
I min värld bör en kampanj i bröstcancergenren prata om en av tre saker och kanske vara lite mindre rosa.
1. Hur man upptäcker/förebygger cancer.
2. Samla in pengar.
3. Sprida kunskap.

Jag är ingen cancerexpert men jag antar att om man hittar knölen från hell i tid ökar chansen att överleva och kanske sparar också sjukvården in på lite resurser. Så gissningsvis är det också där jag själv skulle lägga krutet om jag fick en cancerkampanj att utföra.

De flesta vet att man ska klämma på brösten lite här och där och trycka lite armhålan. Men hur många gör det? Inte jag i alla fall. Så hur uppmanar man då kvinnor att göra sin klämuppgift?

Förutom att jag inte skulle måla hela världen rosa vet jag inte exakt hur jag skulle göra. Men hade resultatet blivit lika bra som filmen här ovan skulle jag vara mer än nöjd med mitt dagsverke. Humor, så mycket bättre än rosa.

Tack så mycket för skrattet Rethink Breast Cancer (som har en mycket rosa site. Det var synd.).

Bröstkramar
//Nina

Volkswagen Tiguan, bra helt enkelt.

Att visa produktens fördelar utan att lägga dem i fokus är en skön konst att behärska. Några som behärskar den till fullo är DDB Sydney som gjort denna rulle för Volkswagen. Har inte så mycket mer att säga än bravissimo och thumbs up.

Tjo och tjing. Nu ska jag dricka kaffe och hänga tvätt.

Karosskramar
//Nina

Lär dig av andras misstag.

Jamen visst. Det här fungerar hur bra som helst. Budskapet är klarare än en gin & tonic och den är rolig utan att slå över till crazy bananas. Jag gillar, gör du?

Lärdomskramar
//Nina

Skatteverket, kvitto och en korv

Skatteverket vill få fler att ta kvitto när de handlar på caféer, kiosker och restauranger. På så sätt stödjer man de seriösa företagen och klämmer åt de mindre seriösa. Så långt är allt bra. Problemet kommer när gamla stofiler ska lattja till sig och prata med en yngre publik. Det blir helt enkelt helt överstyr. Och budskapet? Ja det försvinner helt, för allt jag hör är korv, korv, korv, korv och lite mera korv.
Vad tycker du?

PS. Liten eloge till Skatteverket ändå som vågar släppa loss. Det är jag tänker efter värt mycket mer än ett korvkvitto.

Var är min mamma?

Vissa saker är så ruskiga att jorden borde gå baklänges och få kraftiga någon-sorts-attack tills allt blir bra igen. Det som då borde toppa ruskighetstoppen är självfallet den här obeskrivligt äckelmagade annonsen för dockan av finaste hudliknande vinyl i samlarkvalitet.

Tydligen köper man inte bara en docka utan också värden som varar och ett riktigt mästerverk. Jo jag tackar ja.

Men det allra gräsligaste, eller bästa om man vill så, är ändå texten. Läs bara ”Var är min mamma?
Hon vill bara till Dig, till sin mamma!
Där sitter den lilla och bara väntar med sin älskade teddybjörn i famnen. Hon väntar på sin mamma! Hon känner sig ensam och vill äntligen kunna leka med sin mamma. Hennes blå ögon verkar fråga ”Var är min mamma?”

Jag har bara en sak att fråga ”Var är vettet i människor som går i gång på sånt här?”

Var är mina kramar?
//Nina

När felrekryteringar blev rätt

Bäst svenska reklamrulle just nu är helt klart Poolias ”Historiska felrekryteringar”. Inte bara för att den är välgjord, rolig och klyftig. Det allra bästa är att de har hittat en djup konceptkista att gräva i. Vem vet, i slutändan kanske vi kan få se Alexander Bards flopp i Idol eller Håkan Juholts insats hos sossarna. Ja den som lever får se helt enkelt.

Rätta kramar
//Nina

Älskade, hatade bröst.

Bröst är inte bara något bulligt och fint att vila ögonen på. Det är också två skinnpåsar med lite, eller mycket, fyllning. Några har hängiga, några har toppiga och andra har något som mer liknar mjölsäckar.
För att få någon styrsel på rackarna behövs en BH. Men med tanke på inga bröstpar är dem andra likt så är det inte heller det lättaste att hitta rätt sådan. Byglar som trycker obekvämt, bröst som väller ut på sidan och vårtor som syns ovanför BH-kanten. Det är helt enkelt en smula besvärligt. Och i allra värsta fall en mardröm. En mycket ful sådan dessutom.
Så ja. Jag anser att The Boobie Trap är en absolut glittrande kampanj.
Vad tycker du?

Rubrik: We can stop the horror.
Brödtext: For a proffessional bra fitting visit The Bobbie Trap at 120 water street or call 709 237 7200

Byrå: Target Marketing, Canada

Facebook arkiverar

The Girls Of Florida har, som ni redan vet, funnits ett bra tag även på Facebook. Ingen aktiv grupp direkt. Den fungerar mer som en påminnelsekanal och plingar till när något har hänt på bloggen. Men så får man tydligen inte ha det längre för Facebook. Därför har dom bestämt sig för att arkivera hela gruppen.
Anledningen är att det bara är jag som skriver i loggen. Därför uppmanar jag er läsare att skriva, lägga upp en bild eller egentligen vad som helst i gruppens logg. På så vis uppgraderas gruppen till… tja till vad? En fortsatt grupp?
Är dig evigt tacksam. Puss och tack.

Äntligen är bävern här!

Idag är jag redo att ge Åhléns tio guldbävrar av tio möjliga. Anledningen är en nästintill uråldrig reklamfilm från 1995. Om jag säger bäveroverall kanske du vet vilken jag menar?

Hur som helst. För ett tag sedan tänkte jag skriva ett inlägg om bäverfilmen men det blev klurigt. För hur mycket jag än letade och hur många jag än frågade så var det ingen som hittade filmen. Därför skrev jag ett mail till Åhléns som är avsändaren. Och nu på morgonen fick jag svar. Och vilket svar sedan!

Det visade sig att först har denna otroliga människa letat i gamla gömmor för att hitta filmen, sedan lagt över den från VHS till digital media och sist men inte minst lagt upp den på Youtube och skickat mig länken. Det är ta mig tusan värt en storshopping.
Tack för allt. Och varsågod till er. För här kommer den nu äntligen, den legendariska bävernylonoverallfilmen.



Bäverkramar
//Nina

Stackars män och sluga kvinnor

Det har blossat upp ett litet kvinnokrig i Brasilien. Orsaken är underklädesmärket Hope och fotomodellen Gisele Bündchen.
I den aktuella reklamfilmen ska Gisela, iklädd helt vanliga vardagskläder, berätta för sin man att hon kvaddat bilen. Vi blir då upplysta om att det är fel väg att gå.
I nästa klipp finner vi samma brud och med samma bekännelse och denna gång blir allt rätt. Anledningen är att flickan klätt upp sig i snygga underkläder.

Så här får man verkligen inte bete sig säger vissa. Det är gammalmodigt och sexistiskt. Och den arma kvinnan anses vara underlägsen.
Men jag kan inte fatta varför. Kvinnan gör det lätt för sig och agerar smart. Kan man kollra bort en stackars hudsugen man kan man väl passa på?
Mannen däremot. Är det inte han som framstår som korkad, underlägsen och kåtbockig?

Att filmerna är gjorda utan finess mot en vit kuliss är däremot supertrist. Både för kvinnor och för män. Men framförallt ger det ett ljummet betyg till byrån Giovanni+Draft FCB.

Finns mer att läsa på Resumé.

Hudnära kramar
//Nina

Se upp Norge, ett last dumma svenskar kommer här.

Norgehistorier har vi gott om och visst är det roligt att skratta åt våra präktiga men ack så oljerika grannar. Men nu gör de igen. Och dom gör det bra. Bravo Norge, det var kämpeflott gjort (men vänta ni bara…).

Första filmen är Norska Lotto som länge har arbetat bakom payoffen ” Lottomillionærer er ikke som andre millionærer”. Där visar ett gäng berusningsstinta svenskar vart skåpet ska stå. Tills baggarna tröttnar vill säga.

Avsändaren i andra filmen är Polly, eller som man säger i Norge, Popsy. Man kan väl lugnt påstå att svenskarna inte avbildas som det smartaste folket där. Men roliga. Oförskämt roliga.

Ska vi säga att kriget är i gång? Vilken byrå ger sig på att håna lusekofterna först?

Erbjudandet som försvinner

Direkt reklam är en lysande kanal för att gosa en stund med sin målgrupp. Om den görs rätt vill säga.
Några som lyckades få hela 70 % svarsfrekvens på just ett DR är en byrå i Mumbai, Mudra Communications.

En av deras kunder är R I Ayurveda Research Labs som bland annat gör helt naturlig kosmetika. Inte en enda kemikalie, svinbra!

Nackdelen med produkten är så klart att det försämras, typ ruttnar, långt innan de kemikaliebaserade produkterna ens funderar på att bli en smula dåliga.

DR bestod av ett löv med utstansat meddelande på, ”Erbjudandet gäller så länge kupongen finns kvar”. Och ni vet ju alla vad ett löv gör efter några dagar inomhus, just det. Ruttnar och faller i småbitar. Precis som en naturlig kosmetikaprodukt.

Kopplingen är solklar, budskapet tydligt och det är framfört på ett kreativt sätt. Min fråga är bara, vill jag ha något som jag för evigt kommer att förknippa med förruttnelse i mitt ansikte? Hur naturligt de än må vara är jag inte säker på det. Just den biten klarar jag mig utan. Även om sminket inte ruttnar just när det används, men ändå.

Kan vara så att jag överanalyserar. För hela DR:et är värd en applåd och nästintill alla som fick det löste trots allt in sitt erbjudande. Men som sagt, det ruttnar.

En vanlig människa på två hjul

Sponsra kändisar till höger och vänster, både dolt och hel öppet, hör till vardagen. Inte jättekonstigt val. Men rätt urtrist. Och förväntat. Och tjatigt. Och fantasilöst. Annat är det med Giant. Stor eloge till dem och deras ”Giant Real Riders”, en hyllning till vardagscyklisten. Långt från kändisskap och glamourösa erbjudanden. Bra där.

Kram
//Nina

Contrex – värt att svettas för

Tramsigt, sexfixerat och fjomprosa kan tyckas. Eller så kan man tänka att det är roligt, oväntat och underhållande. Jag går för det sistnämnda. För ibland måste livet få vara mer lättsamma och mindre strikt. Det blir så mycket roligare då. Och kanske aningen mer rosa.

Vattniga kramar
//Nina

Word As Image

Kittlande snyggt gjort. Bara att lyfta på hatten.

Kram

Spark - Popkomplex

Har du god smak minns du den storsvängiga "Ett lejon i dig". Nu har gruppen släppt en minst lika skön video till – Popkomplex. Låten sätter sig inte direkt som löv i motvind, men videon däremot. Den är dunder och brak.

Kram
//Nina

En gammal chef, Håkan Juholt och några diktatorer.

För länge sedan hade jag besvärlig chef, låt oss kalla honom för The Boss. Denna The Boss talade ofta och länge om bättre framtid, det var ”vi” och luftslotten målades upp i många vackra färger. Det visade sig bara vara prat. Ingenting hände förutom att The Boss gärna ville framstå som en hederlig och framgångsrik människa. Höll man med fick man stanna kvar. Den person som sa ifrån fick snällt packa väskan och dra.

Diktatorer arbetar på liknande sätt. Skapar en helt egen världsbubbla och ser till att allt är som de behagar. Vad andra tycker, känner och vill verkar inte vara av något som helst intresse. Har The Boss och diktaturerna bestämt sig för att de har framgång och folkets stöd så är det också det som är sanningen. För dem. Inte för så många andra.

Sen har vi dig Håkan Juholt. Du säger en sak och gör en annan. Du kallar andra för omoraliska men sänker själv ett helt parti långt ner till havets botten. Du är ledaren för ett parti som alltid stått för ”pingvinsolidaritet”, sen tar du våra pengar och lever rövare. På något sätt har du fått för dig att alla dina klaversteg skänker väljarna förtroende och trygghet. Och det är klart, väljer man att lyssna på nickedockor och inte har visdom nog att avgå självmant så är det precis så här det blir.

Nu vill jag inte på något sätt påstå att varken The Boss eller Håkan Juholt är någon diktator, ni saknar bara helt förmågan att se nyktert på verkligheten.

The Hello Tony Project – ett digitalt kärleksprojekt.

Kärlek kan i sina bästa stunder vara galet, lustfyllt och ungefär det enda en människa behöver för att överleva. För den man älskar kan du göra i princip vad som helst. Skit samma om det innebär noll med nattsömn, dyr telefonräkning eller ett tomt bankkonto. Men hur visar du uppskattning och tacksamhet tillbaka? Tja, man kan till exempel göra som Tonys vän. Han/hon har dragit igång The Hello Tony Project som ska räckas över till Tony nästa gång han fyller år. Då har, förhoppningsvis, bloggen utvecklats till en samling med hundratals ”Hello Tony” från hela världen. Hälsningar från helt främmande människor som ett bevis på uppskattning. Det är fina grejer det.

En kväll med Kaj

Tårarna har sprutat, magen fått kramper och grannarna håller förmodligen för öronen. Källan till mina vansinnesskratt stavas busmejl.se. Så underhållande och galet roligt att även du måste bege dig dit för att läsa om Kajs bravader.

Vad gör denna Kaj då? Jo han svara på blocketannonser. Men inte alls på det sättet man skulle kunna tro. Äsch, läs själv.

Kram

Siri – en riktig pangbrud

På jobbet skriver jag en del foldrar, säljmaterial och broschyrer. Där ska det vara rakt på sak, utan så värst mycket känsla och liksom pangpangpang. När Apple visar Siri med alla dess fördelar görs det på samma sätt. Pangpangpang. Och yes. Det funkar. Jag vill ha, fattar precis hur smidigt mitt liv kommer bli med en Siri.

PS. För övrigt fyller jag år om några timmar…pangpangpang. Rätt upp i åldersskaran bara.

Kram!

Minns du?

Låt Björn få älska John ifred.

Två av världens största tennislegender, Björn Borg och John McEnroe, har inlett ett samarbete i skrevnivå. Tillsammans har dom lanserat en kalsongkollektion. Under namnet ”Björn Loves John” ska detta marknadsföras världen över. Med tanka på namnet och klädesplagget skulle man lätt kunna tro att kampanjen skulle bli rykande het. Men istället, tack för det, kördes en tennismatch på NK-fasaden. Spexigt, kul och lite tokigt.

Allt hade väl egentligen vart frid och fröjd om det inte vore för vissa tjurtrattar. Ni vet sånna där som vet mest. Alltid vet dom mest. För det här var tydligen inte första gången det har spelats tennis på en fasad. Det har skett åtminstone en gång förr. På en fasad i Madrid. Och det vet alla då eller?
Ärligt, söta små reklamfisar. Reklam görs inte alltid till andra reklamare utan till en helt annan målgrupp. Konsumenterna. Och konsumenterna har inte alltid den största kollen på vad man gör för reklam i Japan, USA eller Madrid. Så kan vi bara tänka ”ja men jisses det där var ju kul och relevant. Inget jag behöver klaga på över huvud taget.”
För att hela tiden klaga på att någon annan redan har gjort ett snarlikt jobb, för ett annat varumärke i en annan del av världen är så urbotat tjatigt. Jag tycker Björn-kopian gjorde sig bra där på väggen tillsammans med John. Att andra också gjort sig bra på fast på helt andra väggar intresserar mig föga.

Kalsongkramar

Nope, Chuck Testa.

Det är helt uppåt väggarna sjukt. Det är uppstoppat. Det är Chuck Testa.
Och plötsligt vore världen så mycket roligare med en gammal död hind i hallen. Tack för det Ojai Valley Taxidermy.

Långt bak i glömskan

Happy Mondays, visst förtjänar dom att bli lyssnade på igen.

En man att sno ifrån

Ibland träffar man på människor att sno ifrån. Helt ohämmat snor man åt sig energi, inspiration och kraft som om det inta fanns någon morgondag. Man blir liksom lätt paralyserad och tillståndet går att likna vid en förälskelse. Man blir liksom glad i hela kroppen. Just en sådan person fick jag äran att träffa förra veckan. Offret heter Göran Adlén och är en trendspanare av rang. Springer du på ett tillfälle att få lyssna till denne man så gör det. Han är värd varenda krona, minsta lilla bokstav och all tid i världen.

Springer du inte på honom kan du ju alltid följa honom på Twitter eller youtuba honom. Då kan du bland annat hitta detta klipp:


Kram
//Nina

PS. Kom på nu att Göran himself säkert kommer att säga "Du kan inte sno någonting jag gärna delar med mig av". Har jag rätt?

Ebba, hur tänkte du här?

Bilden har jag snällt lånat av @cirkusanna här.


Vissa saker, oftast bagateller, får mig att fullständigt balla ur. Som Ebba von Sydows ”flirttips som funkar” till exempel. Just dom får mig att fundera på hur den jäntan mår egentligen. Att kvinnor, och män, inte alls behöver spela teater, göra sig svåra och vara någon helt annan person än den man egentligen, är verkar ha gått henne helt förbi. Istället ska man aldrig låta sitt span få se en trängas i en kö, du ska vara dryg och du köpa honom en ”brudig, rosa drink med sugrör”. Då retas du med honom och tydligen ska han då tycka att du är en superkul person. Sedan ska du ”testa” honom. Det gör du genom att presentera honom för dina tjejkompisar. Är han inte artig och trevlig är han en skit. No way?

Nu tror jag visserligen att Ebba redan har en man vid sin sida. Men om det skulle behövas ytterligare en eller om du själv funderar på hur man raggar har jag några andra tips.
1. Var snäll.
2. Är du intresserad och tycker det känns rätt, visa det.
3. Var dig själv, det är skitsvårt att vara någon helt annan.
4. Låt det sunda förnuftet råda för ja du har rätt Ebba. Är han otrevlig är han kanske inte så lajbans att umgås med.

Kör hårt!
Kram
//Nina

Old Spice, man II

Det finns knappast någon inte gillar förra årets stora hit,Old Spice. Roligt, välgjort och ruskigt välskrivet. Helt enkelt en välsmord flip som måste ha tagit varumärket från bottennoteringar till himmelriket. Den stiliga gentlemannen har nu tagit en välförtjänt semester och låter kaptenen få stå i rampljuset. Och det är ingenting jag sörjer direkt.


Här finns andra Old Spicefilmer som publicerats på Girls Of Florida och här kommer du direkt till Old Spice på Youtube.

Byturen kommer åtminstone halvvägs.

 

Att ta tåget hem istället för att sova över i rännstenen är så klart ett bra bättre alternativ. Men är inte danska Byturens film lite väl moraliserad? Ända tills det är dags för dom lite lagom salongsberusade människorna att ta tåget hem känns det mer som en kampanj för IQ. Men interaktivt är inne och det är också det som räddar hela filmen.

Visst ser det trevligt ut att åka lite tåg på morgonkvisten. Men kanske skulle man satsat mer på humor än på moral? Kanske korta ner den för större effekt? Men hur som helst. Tummen upp för att Byturen vågar köra på något mindre väntat. Det kommer man långt på. I bästa fall hela vägen hem.

För att se filmen på det sätt den gör sig bäst, gå in på byturen.com

Kram

//Nina

Immortalzzzzz

Snygga män, vackra ödehus och söta valpar i all sin ära, men ibland önskar jag lite mer än yta. Som när det kommer till film till exempel. För hur välgjord en trailer än är, hur många avancerade effekter och tekniska lösningar det än finns så är det här en djup, tung suck. Men vem är jag att döma? Jag har sett väldigt få filmer eftersom jag somnar efter fem minuter. Hopplöst ämne för mig med andra ord. Varför skriver jag ens det här inlägget? Inte en aning. Och om jag inte slutar skriva nu så kommer jag att spruta ur mig en hiskelig massa osammanhängande ord som inte gör  någon glad. Därför, god natt. Nu.

PS. Immortals – du är säkert en jättefin film.

100 Years / Style / East London

Hur sammanfattar man ett sekel fyllt av mode, dans och musik? Jo, man gör precis som The Viral Factory och Westfield Stratford City har gjort. Jag gissar att ingen hade kunnat göra det bättre för det här är så *Å*PQOW=)WU%€"QU"** snyggt.

Kram på er!

En godbit från förr.

 

Ställde frågan ”I vilken reklamfilm skrek en man Millan i Milanklacken?” för ett tag sedan på Twitter. Och inom några minuter trillade det in fler svar än vad jag hade kunnat hoppas på. För så är det med uppskattad reklam och välskrivna manus – dom sätter sig i hjärnbalken (men uppenbarligen inte avsändaren).

Men oavsett om en reklam kan vara bra trots att man inte minns avsändaren till fullo så kan ni hålla med om att manuset är strålande. Det hinns med mycket på bara en minut och 663 ord.

Eller vad tycker du?

”Hur hamnar man här?

Bosse Valentin Fredriksson

Föddes i Rimini, med svensk farsa.

Men vi flytta till Värnamo, ovanför Peppos pizzeria.

Där farsan och Peppo blev vänner, för alltid

”Måste ha vart en jäkligt god pizza”, sa morsan.

Stack till Stockholm ,och träffade Millan,

Var beredd på en förändring, men fick 3.

Vi satsade barnbidragen i färgbranschen, och blev stenrika.

Större villa tänkte jag,

Men trillingarna köpte något annat, fotbollsproffset Andreas Andersson.

Och vi hade kul ihop med Andreas. Eller ja, Millan i alla fall.

Med nytt kontrakt till Milan , stack dem till Italien.

Och helt patetiskt försökte jag få tillbaks henne.

Men hamnade i fel klack, och tur var väl det…

För där var hon: Giovanna.

Lika vacker som för 30 år sen.

Fastighetsbyrån, hör av dig då det är din tur att byta bostad.”

Obehagligt.

Om AMS ändå kunde vara lite mer som Twitter.

Att vara inskriven på Arbetsförmedlingen är lite som att dö en smula. Handläggarna pratar till dig som om dom hade en mindre smart individ framför sig. Dom låtsaslyssnar bara på vad du vill och kan och hjälpen du får stavas telefonkatalog, CV-mall och personliga brev skrivna av handläggaren själv.
Som inskriven på Arbetsförmedlingen kan du inte räkna med att någon ska tro på dig och vara en gnutta uppmuntrande. Ännu mindre kan du räkna med att få tips på jobb. Kort sagt är Arbetsförmedlingen något som ingen är värd att besöka.

På Twitter däremot finns det alltid någon som stöttar, peppar och muntrar upp dig. Där väller det runt vänliga själar som tipsar om lediga jobb eller kommer med förslag på kurser, utbildningar och arbetsplatser som är något att ha.

Tänk om det åtminstone fanns ett tiotal aktiva och positiva handläggare från AMS på Twitter. Handläggare som kunde säga något annat än ”titta i telefonkatalogen efter intressanta företag”. Handläggare som tar till vara på alla jobbtips som flödar omkring och faktiskt kan se livet från den ljusa sidan. Handläggare som ännu inte stelnat till och tycker att lycka är lika med att fylla i blanketter. Det hade suttit fint för alla arbetslösa att ha kontakt med en glad handläggare som såg dina styrkor och som vågar tänka utanför den stela byråkratin som råder. En handläggare som var lite mer som vilken twittrare som helst.

P & K

Livets tröttsamma losers.

Tjejer, damer och tanter – jäkligt sköna typer alltså. Precis lika sköna som pojkar, herrar och gubbar. Och eftersom vi är precis lika bra, oavsett kön, blir jag nått så i farstun trött på kommentarer som ”oh vad roligt med bara tjejer i finalen” eller ”det hade han inte räknar med, bli slagen av en tjej”.
Varför gör ni så här era dårflickor? För i samma andetag säger ni faktiskt att ni är lite sämre än männen. För varför skulle det annars vara så roligt att bara ha tjejer i finalen eller att en tjej klår en kille i valfri gren?
Det är precis som att säga att det vore roligt om San Marino vann över Spanien i fotboll. Man tycker lite synd om dom och tycker det vore både stort och gulligt om något så oväntat hade slagit in. Är det så ni, flickstackare, ser på er själva?
Fan, spotta i näven och kom igen. Bevisa att ni kan. Att ni vill. Att ni är värda mer än vad ni verkar tro. För jag vill inte lyssna på en kvinnlig DJ bara för att hon har snippa. Jag vägrar se damfotboll så länge det ser ut som juniorspel. Jag kommer aldrig föreslå en kvinnlig ledare endast för att vi är av samma kön. Hata mig om du vill men det mest rättvisa måste väl ändå vara att den som är bäst lämpad för uppgiften ska utföra den. Vad det än må vara.

Se dig som ett offer och du kommer alltid att vara en looser. Se dig som en jämlike och du blir behandlad därefter.

Öl var roligt även förr om åren.

Du råkar inte sitta på ett ölmärke som ska lanseras? I så fall har jag hittat filmen. Den är, som du ser, skitgammal så alla rättigheter är säkerligen borta med vinden. Skål.

Florian, kanske inte den smartaste

Florian är ett underskattat och vällemmat namn. Ser framför mig hur ett litet Florianbarn skrider fram under uppväxten med en skör men ack så smart utstrålning. Vad en Florian säger måste på något sätt vara sant. För en Florian ser ut som ett vackert geni. Och sådana växer inte på träd. Det måste vara så det gått till även när Florian Steiner växte upp djupt inne i skogarna runt Piteå. Hur kan man annars förklara det som nu har hänt? Att Florian Steiner och hans crew har räknat och budgeterat på ett utsiktstorn som inte ens blev högre än skogens träd. Han förklarar att ”budgeten var begränsad och därför räckte det inte till att bygga högre.”
Kanske finns det, trots allt, Florianmän som inte är födda till genier.

Läs hela nyheten på Aftonbladet.

Tips om fredag

Bara dagar kvar tills det är dags att omlinda sig med gamla hjältar.
Först:

FLA på Sticky Fingers.

och sen:


Läs mer om dj-kalaset på www.clubqueer.se

Vågar jag spå om en lugn och ytterst stillsam lördag?

Kram
//Nina

Boxerbäbisen.

Att Boxer-Robert är lik storsessans utvalda gymprins är ingen nyhet. Men att samma man, inte Boxer-Robert alltså utan den andra, nu också har gjort sessan på tjocken var förra veckans stora nyhet. Några som tog till vara på karusellen var Abby Norm. Och dom gör det riktigt guldkantat. Heja heja för bäbisboxern.

Kram
//Nina

Alla har vi något.

Helena Seger har skinnet på näsan. Mark Zuckerberg har pengarna. Per Gessle har den oförglömliga frillan. Prince har korta byxan. Drottning Silvia har en kung. Glenn Hysén har fotbollssönerna. Dita von Teese har utstrålningen. Och Barry, han fick rösten.

Kram
//Nina som har ölsuget

Det här med ansvar.

När ungdomarna bränner bilar i förorten görs det för att arbetslösheten är galet hög. Kaosupploppet i London, likadant. -Inget jobb, ingen bryr sig om oss, rika är dumma och jag har ingen chans – så varför ens försöka. Jojo, visst har vi hört det förut. Och till viss del har dom rätt, dom arga och uppgivna ungdomarna.

Klart att det inte är lätt att växa upp i någon form av utanförskap där ingen jobbar, ingen känner ansvar och ingen bryr sig. Men vet du vad? Sluta skyll på allt och alla och ta eget ansvar. För ingen vill ge arbete åt någon som slår sönder ett skyltfönster av att vara uttråkad. Ingen vill ha en hyresgäst som har problem med polisen. Och inte någon, inte en endaste en, kommer tycka att du gjort något för att förbättra för din eller andras situation. Sorgligt är vad det är.

Men återigen, dom har rätt. För hur ska dom veta vad ansvar är? Många av småglina som hamnade i domstol i London efter kravallerna var i 12- års åldern. Det är små barn fulla av ilska och förvirring. Och om du tror att föräldrarna ens kunde maka sig i väg till rättegången för att stötta sina barn, ja då har du helt fel. Ensamma fick dom ta emot domen och sen… ja sen?
Hur ska dessa, och så många andra, barn lära sig vett och ansvar när dom inte har föräldrar som alltid finns där? Och hur ska föräldrarna veta vad vett och ansvar är när dom förmodligen vuxit upp under liknande former? Om inte ens våra politiker, storföretag och ordningsmakt kan vara förebilder, hur kan man då egentligen begära att en liten skitunge på 12 år ska veta vad ansvar är? Ja jag vet inte. Men jag vet att ingenting är omöjligt.

Slut på slappet.

Sköna Way Out West är avklarad liksom den efterhängsna semesterfeelingen. Det börjar helt enkelt bli dags för en uppdatering av denna sommartrötta blogg. Ge den en sensommarkick, ett makalöst kafferus och en musikalisk rivstart. I all sin enkelhet så klart.
Därför, tre favoriter från i helgen:

The Avett Brothers – I Killed Sally´s Lover
Dunderskön Spotifylista.


Empire Of The Sun – Walking On A Dream
Listan att älska


Santigold – Say Aha
Galet mycket humor och energi - på en och samma lista.

Om jag vore som du.

Om jag vore som du skulle jag bege mig till Världskulturmuseet på fredag. Jag skulle vara snygg, kanske glittra lite och när klockan klämtar o1 skulle jag vara beredd. Vara beredd på att dansa fötterna av mig. Och jag skulle göra det till Butchmusik. Om jag vore som du alltså. Själv så ska jag jobba.

Kram!

Plötsligt blev allt så fel

Modelljobbet för superpillen som gör dig smal och hård kan inte vart någon höjdare.

Män som vet vad dom pratar om

Mardrömmar, krokodiler och bristen på respekt

Detta inlägg hänvisar till artikeln Pr-mardrömmen för Lacoste som finns att läsa på Resume.se

Nyheten om det som hände i Norge kändes som en stor klump. En stor och kladdig ångestklump som smetar av sig med sin sorg. Tankarna fyllde hela kroppen med olust och bedrövelse. Men på Resuméredaktionen gick det desto ytligare till. För där oroade man sig över den lilla krokodilen som syntes på mördarens bröst. Den välkända logotypen för Lacoste. Jodå. Hur kommer detta drabba varumärket? Kommer Lacoste nu bli förknippat med blod, hat och slakt? Herregud, kan det till och med vara så att varumärket påverkar folk negativt i framtiden? Ja oron för Lacoste visste inga gränser utan man kände sig tvungen att kontakta en varumärkesexpert. Och med hjälp av expertens svar skrevs sedan en artikel om den så kallade pr-mardrömmen, bara några dagar efter att andra är mitt inne i en helt annan mardröm.

Jag förstår att alla inblandade i artikeln försöker vrida till och anpassa nyheter så det ska bli intressant för reklam- och mediafolk. Men det här. Det här är bara osmakligt. Och dumt, oerhört dumt. För om man är så pass okänslig att man lägger märke till vilket märke som skymtade på tröjan istället för att ta del av den riktiga nyheten, ja då bör man nog bli orolig.

Men visst, märket sitter där. Givetvis inte planerat och önskvärt från Lacoste, det förstår alla. Det finns väl ingen, förutom Resumé, som sitter och funderar på om det här banar vägen för en ännu större framgång eller inte. Jag är också övertygad om att väldigt få människor förknippar Lacoste med den norska terroristen om ett tag. Jag bryr mig faktiskt inte ett skvatt om han bar Lacoste, L.O.G.G eller hemmasydda kläder. Däremot bryr jag mig om alla drabbade, om vart världen är på väg och om hur man ska få slut på alla mardrömmar.

Tre skäl till att älska Justin Timberlake.

Frestande och ack så underbart.

Reklam kan vara lika falsk som en säljare och lura ner dig till vilket beroendeträsk som helst. Reklam kan vara lika oetisk som en pengakåt torsk. Men reklam kan också, när det vill säg rätt, vara fullkomligt underbart. Som en bal på slottet ungefär. Det var bara det jag ville säga.

Torsten, hatet och kärleken.

All flaggning i Göteborg sköts av Patriotiska Studentförbundet. Bara namnet ger mig onda aningar om vad förbundets medlemmar har för åsikter och idéer. När dessutom deras främsta syften är :
Främja intresset för och värna om svensk kultur, tradition och historia.

Verka för nationell samhörighet kring ideal, värden och symboler som är höjda över partpolitiska skiljelinjer.

Upprätthålla och stärka försvarsviljan.

Ja, då förstärks känslan av att medlemmarna är lite mer samhörighet med Åkesson än med många andra.

Vad jag har förstått det så är det inte Patriotiska Studentförbundet som bestämmer vilken flagga som ska hissas var. Dom har bara fått i uppdrag att hissa på beställning. Så Torsten Persson, kansler i förbundet, behöver över huvudtaget inte bry sig. För om uppdraget inte passar är det bara att säga upp det. Det finns säkert hur många andra som helst som med glädje skulle arbeta för samma summa pengar. Utan att klaga.

För vad är det du klagar på Torsten? Att vi glada och stolta invånare faktiskt tycker att samer, romer, funktionshindrade och homosexuella har en given plats i svensk kultur? Du verkar ha problem med det. Men vet du vad? Dessa fina människor har funnits hela tiden, i vårt land. Vare sig du vill inse det eller inte. Det betyder att dom är en del av vår historia och deras kultur är lika viktigt som din.

Att säga som du ” - Tidigare i år tillät man samerna att flagga på Gustav Adolfs torg och sedan fick zigenarna flagga. Vad blir nästa steg, att handikappsrörelsen hissar sin? De har väl ingen flagga, men de kan ju kanske skapa en med en rullstol och två korslagda kryckor undertill” är inte bara olyckligt. Det skvallrar också om att du och dina kamrater helt saknar respekt för andra människor. Att ni ser ner på dom som inte är som er och att ni har en förnedringens ådra pulserande. Människor som ni har också en rätt till att andas, äta och finnas till. Men bidrag från kommunen ska ni då verkligen inte ha rätt till.

En annan sak du är bekymrad över Torsten är hur stadens barn och ungdomar ska hantera att det finns homosexuella människor. Du säger ”Hur ska man förklara som förskollärare för små barn vad det är för flagga och vad den symboliserar och vad det är för människor. Barnen kan ju få mardrömmar om förskoleläraren berättar om vad homosexualitet handlar om.” Jag har nog större problem med att förklara den ondskan du står för. För om det är något barn får mardrömmar om så är det just dumma, elaka och korkade människor. Kärlek och omtanke är det väldigt få som mår dåligt av. Testa själv Torsten, att se världen med lite mer ömhet i ögonen. Jag lovar dig, det är något till och med du skulle må bra av.

Så snälla Torsten Persson med kamrater. Tacka gärna nej till våra skattepengar och låt någon rakryggad hissa flaggan i fortsättningen. Tack.

Artiklar om ämnet: Patrioter vill hala regnbågsfanan.
Det ar klart att jag blir upprörd.
Lars Gardfeldt: djupt problematiskt.
Regnbagsflagga uppror patrioter

Andra som bloggat om det: Dalmaneek.blogspot.com.
Anjocity.wordpress.com

30 år med en inplastad svan

Jag var runt 12 – 13 år när jag skaffade mig min första skiva med Depeche Mode. Den allra första var Get the Balance Right men den andra, och också den som gjorde mig helt betagen, var Speak And Spell. Låtar som Boys Say Go, Nodisco och New Life fullständigt baddade in mig i en helt ny värld. Och där har jag befunnit mig sedan dess.
I år fyller albumet Speak And Spell hela 30 år. Fatta, trettio år. Det är stort. Och ett verkligt bevis på att Depeche Mode gör intelligent och helt oslagbar musik och att god smak aldrig dör. Grattis, du inplastade svan i ditt silverbo, du är fantastisk.

Fan.

Helt plötsligt säger det stopp och ingenting blir som förut. Det ofattbara händer och ett liv dör ut. Jag kan inte fatta det. Det går bara inte att förstå. En människa som var som livet själv. Så peppande, så bubblande och så fin. En sån människa borde inte få försvinna.

Men nu har han gjort det. Försvunnit. Borta. Väck. Fan och helvete. Saknar dig.

Vilken ras är du?

www.doggelganger.co.nz


Jag har alltid trott att Padigree är ett mindre bra varumärke på hundmat. Att det är lite som att låta sin hund äta snabbmat istället för husmanskost. Hur mycket sanning det ligger i det påståendet vet jag inte, men en sak har då Padigree gjort som jag tycker är värt att hylla. För det är hundmatstillverkaren som ligger bakom hundadoptionen Doggelganger. Det är ett hedervärt arbete som gör mig alldeles rörd. Ett utsökt exempel på hur ett engagemang kan driva ett varumärke framåt utan att själva produkten behöver vara speciellt bra.

Dessutom gillar jag utseendematchningen där du får förslag på vilken hund som liknar dig. Jag ser tydligen ut som en schäferblandning. Vad är du lik?

Voff & Kram
//Nina

The Big Two.

Göteborg är sunk i helgen. Överallt fiser det omkring halvfeta människor utan vare sig charm eller lustighet. Dom har fotriktiga och präktiga skor eller sandaler med strumpor. På överkroppen har dom svarta konserttröjor och ingen verkar ens vilja se snygg ut. Jätteglada ser dom inte ut att vara heller. Det är som att alla svenska småstäder har skickat hit sina allra mest ointressanta människor.
Och ja, jag är ytlig, elak och skyr hårdrock som pesten. Men det är så klart jättekul att även dessa människor får ha lite roligt. Själv har jag upptäckt Paul och Fritz Kalkbrenner och känner mig rätt nöjd ändå.

Spotifylänk till gubbarna Kalkbrenner.

Vem går i gång på det här?

I ärlighetens namn, en mobil med 3-D kan ju låta precis hur spännande som helst. Oanade möjligheter knackar på och fantasin sätts i rullning. Tills du ser den här filmen och allt bara dör. Hur kan man göra något så tekniskt och trist? Är det någon som går i gång på det?

Gäsp. Och kram.
//Nina

En kort och ordlös hyllning till plast.

Ogilvy






Blattner Brunner


Jung von Matt

Buck 65 i läger tre.

BUCK 65 "Superstars Don't Love" from Travis Hopkins on Vimeo.

Det finns tre läger att campa i om du gjort en halvsketen låt som ändå ska knös upp på listorna.

Läger 1. Knarka lite extra mycket. Gilla kvinnoförnedring, slå din fru och sätt på diverse andra människor som du kommer över. Var gärna otrevlig, märkvärdig och säg sånt som ingen annan vågar säga. Eller vill säga för den delen.
Det enklaste sättet är dock att bara bära väldigt udda kläder och kanske peka lite finger här och där.

Läger 2. Var extrem glad och glättig som vilken sommarplåga som helst. Skaka lagom mycket bröst, ha ballaste poolpartyvideon (hur ballt det nu kan vara) och ät stora glassar på ett tokroligt sätt. Spatsera runt i stora köpcentrum och signera barnarmar och cd-skivor inköpta på macken. Uppträd med stor glädje och entusiasm på Allsångsprogram eller valfritt program som leds av Gry Forsell.

Läger 3. Gör en riktigt snygg video. Se exemplet längst upp med Buck 65. Briljerande fint.

Puss på er
//Nina

Hooked On Houses

Blått är flott...


... och grönt är skönt. Man kan ju låtsas i alla fall.


Pryd ditt hem med dockor och alla kommer tro att du ska flytta till ett mer slutet hem.


Här har vi någon som tänkt till. Smidigt, mysigt och inget onödigt slöseri på tid.


Jag har en rätt vanlig åkomma som i värsta fall kan ta flera timmar att bota. Som tur är verkar den inte vara ärftlig, dödlig eller speciellt skadlig. Men vad är det då jag lider av? Jo, jag kollar hus. Gårdar i Dalsland, kolonistugor i Askim och vackra stugor utan toalett på Västgötaslätten. Oftast på hemnet. Men nu har jag hittat en site som bräcker varenda hus som någonsin vart till salu i vårt faluröda land. Jag har hittat Hooked On Houses, och jag tror jag dör av skratt.