Ett jätteburr till mormor.

Hur är det möjligt? Hur har jag kunnat missa den skönaste kvinnan av dom alla?
Allt jag har sett förut, liksom många av er, är håret. Jätteburret utan sans och balans. Men kvinnan håret sitter på, Elisabet Höglund, har både sans och en del balans. Jag önskar hon kunde vara min mormor. Hon ser ut som kvinnan jag skulle prata med i timmar, dricka kaffe med under ett stort träd och kvinnan som kan ge mig råd om livet.
Söt som den största chokladkakan och ett ordentligt skinn på näsan, Elisabet du rockar.

//Nina