tisdag 31 mars 2009
Lite färg piggar upp?
Okej mina vänner, man ska inte ta upp livets stora (eller små) frågor med IkeaAnna, hon är absolut inte till för det ändamålet. Man ska dessutom inte ha för lite att göra, då blir det så lätt mongovarning på mig. Nästa lediga dag jag har lovar jag göra något vettigt. Förlåt.
H.
På pallplats.
48H (reklamtävling för studenter) är över för i år och jag tänkte vi skulle diskutera finalisterna i dagarna tre. Avsändaren i år är Hungerprojektet, en organisation som vill mätta hungriga magar runt om i världen. Jag har faktiskt inte orkat läsa hela deras hemsida om hur och var dom arbetar. Så är det något jag sen inte förstår kan det bero på det. Men så mycket har jag i alla fall förstått att Hungerprojektet försöker få dom behövande att själva komma med lösningar och arbeta för att det ska bli bra. Inte bara skicka ner en säck med ris och tro att allt ordnar sig. Men som sagt, jag tror det.
Ok. Då kör vi i gång. Först ut är tredjeplatsen.
Arbetsgruppen bestod av Petter Nylind, copywriter. (Forsbergs)
Ronja Gustavsson, strateg, (Hyper Island) och Ines Cuvelier, strateg Berghs.
Brödtext:
Spade (Sp`a:de)
1.Grävredskap. 2.Även bl.a som paddel, katapult, fiskespö, kniv, spegel, stekspade, sked, hammare, visp, stylta, stege, skruvmejsel, wok, murbräcka, snöskrapa, svärd, paraply, linjal, måttstock, solur, yxa, stjärtlapp, äppelplockare, spjut, skål, hantel, handfat, trumma, slagträ, solskydd, leksak, stylta, käpphäst, lans, mejsel, hävstång, dörrstopp, tennis-bordtennis-badminton, lacross- och squashracket.
Brödtext:
Ser du vad andra inte ser? Vi söker volontärer som kan informera om och samla in bidrag till Hungerprojektet. Vi utbildar till att bi självförsörjande. Då är engagemang och en förmåga att se möjligheter avgörande. Anmäl dig och läs mer på hungerprojektet.se
Juryns motivering: (Som också går att läsa här.)
Halva juryn förstod inte er idé. För en gångs skull är det något bra. Grattis till tredjepristagarna. Ni såg något andra inte såg.
Och så här tyckte jag:
Snygg och med en idé som känns långt ifrån uttjatad i just det här sammanhanget. Och det är strålande att komma på något nytt där. Rätt trist med stackars fattiga barn syndromet.
Frågan är, precis som juryn kommenterade, hur många som kommer förstå den. Kan vara en farlig balansgång det där mellan tydlig, otydlig och övertydlig. Här är jag lite tveksam. Den tar (iaf för mig, men jag börjar bli gammal) lite för lång tid. Och jag undrar vad är det jag ska göra och får jag åka till Somalia?
Sen är det förbaskad synd att det har slarvats. Två gånger var ordet stylta med och både mejsel och skruvmejsel var uppskrivet. Det känns så där uppfinningsrikt. Det hade också räckt med att bara skriva rackets istället för att ge förslag på olika typer av rackets. Men det går ju alltid att fixa till.
Pluspoäng för att ni fick med den lilla hänvisningen till hemsidan också. Lätt att missa den i all stress.
Helt klart en värdig tredjepristagare.
Och nu över till dig och ditt tyckande. Fattar du den eller tar den för lång tid? Och vad tycker du om den för övrigt?
//Nina
Etiketter:
48H,
Hungerprojektet,
Nina,
reklam
måndag 30 mars 2009
Du har råd så ge med dig.
Några liter mjölk. En bukett tulpaner. En påse värmeljus. Eller var med du också på att betala för 100 träd i Afrika. I sanningens namn så kommer du knappt att märka att din mobilräkning är 50 spänn dyrare en enda gång.
Det är fem dagar kvar. Det betyder att det bara behövs 17 små personer till som ska sticka till med en 50-lapp var. Eller ännu hellre med en hundring.
Nu ska vi se om jag räknar rätt. 17 stycken på fem dagar blir i runda slängar nästan 3.5 personer om dan. Det ska väl inte vara så svårt? Inte helt omöjligt om jag tigger och ber. Eller? Vänta inte tills i morgon, ta tag i det på en gång och få det ur världen. Klicka här och det är hela är avklarat på några sekunder. För visst vore det gött att hjälpa till med några träd. För kvällsmjölken har du råd med ändå. Och tulpaner. Och värmeljus.
//Nina
Det är fem dagar kvar. Det betyder att det bara behövs 17 små personer till som ska sticka till med en 50-lapp var. Eller ännu hellre med en hundring.
Nu ska vi se om jag räknar rätt. 17 stycken på fem dagar blir i runda slängar nästan 3.5 personer om dan. Det ska väl inte vara så svårt? Inte helt omöjligt om jag tigger och ber. Eller? Vänta inte tills i morgon, ta tag i det på en gång och få det ur världen. Klicka här och det är hela är avklarat på några sekunder. För visst vore det gött att hjälpa till med några träd. För kvällsmjölken har du råd med ändå. Och tulpaner. Och värmeljus.
//Nina
Fördomar blev skittrist reklam.
När jag ser en flicka på cirka 17 år med långa hårtofsar, knasfula platåskor och ravebyxor med långa remmar tar jag för givet att hon knarkar till sig på helgerna. Går en muskelman förbi i mjukisbyxor, tribaltatueringar och linne, ja då tror jag såklart att han har ett lägre IQ än genomsnittet. Hör jag någon prata bred stockholmska är han eller hon givet lite förmer än alla andra. En rätt otrevlig och självgod person. Allt detta och mycket därtill tror jag inte för att det är vetenskapligt bevisat utan för att jag har fördomar. Och det är ok. Enligt Torun Lindholm (högskolelektor och forskare i rättspsykologi ) skulle vi bli tokiga om vi inte hade några fördomar. Dessutom kan fördomar underlätta när man sitter och spånar fram idéer på en reklamkampanj. Om dom inte går över styr såklart (fast gör dom det får det vara j***vligt över styr tills det blir underhållande).
Ta en titt på Rexonaannonsen. Vem tror du har gjort den? Med mina fördomar tror jag att det är en, eller flera, män vars fruar är en stereotypisk Sex and the citykvinna. Och männen i fråga är urless på det. I själva verket tar deras kvinnor inte värst lång tid på sig för att bli klara på mornarna. Men tillräckligt för att deras trångsynta män ska orka kommentera det. Varje dag. Ett vardagstrama som resulterade i skittrist reklam. Vad tror du själv med hjälp av dina fördomar?
//Nina
Etiketter:
Diskutabelt,
Nina,
reklam
söndag 29 mars 2009
Bajs lockar inte till köp.
Ja, jag minns när jag tänkte att pengar aldrig ska få styra mina val. När jag trodde att Dr. Martins alltid skulle höra till dagens outfit. När jag trodde att jag aldrig skulle tycka att yngre människor var för högljudda. Däremot tänkte jag aldrig tanken om jag skulle skaffa en Renault Megane eller inte. Jag har aldrig tänkt speciellt mycket på bilar över huvudtaget. Kanske är det därför jag tycker att den här filmen utvecklades till det sämre.
Och nu vill jag, innan ni läser och tycker jag är dåligt påläst, passa på att säga att jag är dåligt påläst. Jättedåligt.
Men om syftet är att tvätta bort den plastiga billighetsstämpeln så står jag fast vid mitt ord. Dom har förändrat en modell. Inget annat. (?) Kunde dom inte förändrat den ledsamma zombien istället? Haft en tilltalande man som inte har döden i ögonen. Nu ser han ju ut som fördomen om Renaultägarna. Alldaglig, långtråkig och gubbig. Var det inte det dom skulle förändra? Förutom modellen.
I mina ögon är det en underhållande och charmig reklamfilm. Tills den intetsägande brunkavajen kommer gående. Då dör allt. Kom i håg kära Renault, ibland är det kläderna som gör mannen. Och att klä ut någon till en bajskorv lockar väldigt få köpare.
//Nina
Etiketter:
Nina,
reklam,
Renault Megane
Dagens rubrik.
Vad har hänt med våra stackars barn egentligen? Nog visste jag att droger har krupit längre ner i åldrarna men det här är ju helt sinnes.
H.
lördag 28 mars 2009
fredag 27 mars 2009
Pert Plus Hair Fall Control.
En helt vanlig människa tappar omkring 100 hårstrån om dagen. Med en kvick överslagsräkning borde jag då ha tappat 912'500 hårstrån på mina 25 jordsnurr. Om man dessutom räknar med att stress ökar hårtappandet är vi uppe i... ja, fler. Att tappa hårstrån är precis som det ska vara, om jag inte hade gjort det skulle jag ha 912'500 hårstrån plus 160'000 som är antalet hår dom flesta har på huvudet. Det skulle inte se klokt ut. Och varmt som fasen skulle det bli. Huvvaligen.
Sådärja, då har vi konstaterat att det inte är särskilt troligt att vi ska sluta håra ner våra handfat. Men, om man bortser från alla siffror och allt skitsnack jag strör omkring med så är det här ändå den första schamporeklamen som har lyckats påverka mig emotionellt. Med några döende hårstrån. Du?
H.
torsdag 26 mars 2009
Grattis och varsegod.
Vet du någon som behöver firas med ett paket? Svårt att hitta något udda men ändå oemotståndligt vackert? Jag kanske kan få komma med ett presenttips. Som vanligt kommer den goda smaken från Metall (annonsen hittades hos Metall, det är inte dom säljer raggarprålet).
Nu är det tre olika ljuslyktor, ”Vargarnas mystik” som erbjuds. ”Kostbara ljuslyktor av ädelt porslin med dramatiska vargporträtt som lyses upp av värmeljus, som placeras inuti lyktorna.” Som mumma för ögonen och balsam för själen.
Är ni mer för örnar än för vargar har jag ett annat förslag. En charmant drömfångare, ”Örnarnas frihet”. ”Exklusivt, indianinsirerat konstverk i form av en drömfångare med frihetsälskande örnar.”
Till alla er som behöver ett grattis skänker jag i fantasin nu varsin ljuslykta. Grattis grattis.
//Nina
El-ändet.
En text om el, går den att göra rolig, spännande eller kanske till och med intressant? Alldeles säkert.
Är den här texten om el rolig, spännande eller kanske till och med intressant? Nä, den är anskrämlig.
En layout på en elannons går att göra lättläst, spännande eller kanske till och med intressant? Alldeles säkert.
Är den här layouten lättläst, spännande eller kanske till och med intressant? Nä, den är anskrämlig.
Så var det med en saken. Men det är synd för det är tydligen något viktigt Plusenergi vill mig. Men jag vill inte läsa, inte ens titta på el-ändet.
//Nina
Etiketter:
Nina,
Plusenergi,
reklam,
Shout
onsdag 25 mars 2009
Älskade Polen.
Man behöver inte förstå spåket för att inse att Polen är land att älska. Eller hur? Na zdrowie på er allihop.
We shall overcome the darkness.
Earth Hour, ett miljötänk som får människor i hela världen att tänka efter eller ett av världens största jippon?
Att det kommer se effektfullt ut när flera kilo glödlampor släcks är det inget tvivel om. För att inte prata om hur bra många utav oss kommer må. Vi kommer sitta i våra soffor med tända ljus och frossa räkor och dricka mjölk ur Arlas svarta paket. Så himla mysigt vi ska ha det. Eller också kan man gå till Skansen. Där kommer det vara konsert minsann med bland annat den så alltid politiskt korrekta Stefan Sundström och melodifestivalsförlorarna Sarah Dawn Finer och E.M.D. Känns jätterätt. Dra i gång några tusen kilowattimmar (eller vad man mäter el med) till förstärkare, högtalare osv men släck ljuset. För helevete.
Tro nu inte att jag är emot massiva kampanjer, demonstrationer och andra jippon för saker jag tror på. Det är jag verkligen inte. Jag sjunger mig hes i första majtåget, köper ekomjölk och släcker säkert lampan på lördag. Men däremot kanske det finns en risk att ”jipposera” stora frågor. Kanske blir det för lätt att smita undan källsorteringen bara för att man hade lampan släckt en hel timme? Vad tror du? Kommer denna symboliska handling sätta någon verklig press på politiker och kommer du och jag att bli en bättre miljötänkare? Eller är det Earth Hour som Aftonbladets Joachim Kerpner uttryckte det ”Det är lika patetiskth som när Birgit Friggebo sjöng ”We shall overcome”?
//Nina
Etiketter:
Birgit Friggebo,
Diskutabelt,
Earth Hour,
Nina,
wwf
tisdag 24 mars 2009
Vad är kaffets hemlighet?
Dagens inlägg kommer bli kort och helt utan finess. Jag undrar helt enkelt vad menas med det här?
En Original Taste utan sked och en New Improved Taste med en sked. Eller är det ens en sked?
Någon som sitter inne med svaret på Nescafé´s hemlighet?
Jo, just det. Jag ber om ursäkt för den dåliga bilden. Förlåt.
//Nina
måndag 23 mars 2009
Korvmannen som fattat poängen.
En del företag nöjer sig med att sälja. Visa reklamfilm. Ligga på folks dörrmattor. Skrika högst. Synas mest. Ofta är dom billiga. Noll servicekänsla. Och framför allt saknar dom helt en kundkontakt som får kunderna att faktiskt gilla sin leverantör. Får kunden att bli lojal trots eventuella prishöjningar (till en viss nivå vill säga). Får kunden att prata så gott om leverantören att hon på helt eget bevåg och utan att kosta stora pengapåsen faktiskt drar dit nya kunder.
Sen finns det såklart företag som är raka motsatsen. Som Varmkorv.nu till exempel. Det är en korvgubbe som fattat poängen med kundvård. Inte bara det har han fattat. Han förstår även vitsen med att sticka ut på ett ödmjukt sätt. Att det inte behöver kosta multum att skapa något unikt. Nä, den här gubben är ingen vanlig korvman. Det är korvmannen man aldrig sviker.
Vad gör honom så himla speciell då? Han säljer väl bara vanlig korv eller?
Han är speciell för att han inte bara säljer vanlig korv. Hos Varmkorv kan du lära dig dansa salsa, köpa ”borta-match-kit” (som innehåller bland annat tandborste och kondom), beställa taxi, köpa busskort. Ungefär det mesta du kan behöva efter ett nattsudd.
Men det han kanske är mest känd för är sin korvdejtning. Fyll i din profil i hans pärm eller hitta någon som redan skrivit upp sig. Boka sedan bordet bredvid korvvagnen och hoppas på tur i kärlek. Och skulle inte Amor träffa er är iaf korven god. Åtminstone sojakorven.
PS. Glömde bort att världen är större än Göteborg. Korvmannen finns i hörnet av Kristinelundsgatan/Avenyn framför Akademibokhandeln. Om det inte är för mycket nederbörd står han där fredag- och lördagkvällar mellan klockann 22-05. Han finns även att hyra. Vill ni komma i kontakt med honom finns han på varmkorv@bredband.net.
//Nina
Etiketter:
Nina,
reklam,
Varmkorv.nu
Näe, är jag full nu igen?
söndag 22 mars 2009
Kontaktmannen av stål.
Med risk för att låta som Hänt Extra och som fredagsbilagan till GT, men visste ni att Kontaktmannen extraknäcker? Nyligen sågs han i kanal 5`s "Ballar av stål". Vad är nästa trick för att bli den nya folkhemshjälten, mellanakt i melodifestivalen?
//Nina
Etiketter:
Kontaktmannen,
Nina,
Vi skriver om andra
lördag 21 mars 2009
"Vi är absolut inte rädda för kritik".
Girlsen har tidigare totalignorerat kronprinsessans förlovning med herr Daniel. Nu går det banne mig inte längre. Efter det stelopererade tillkännagivandet har hovet lagt upp spektaklet på Youtube. Man behöver inte vara Einstein för att inse hur det slutar, folk delar sina åsikter. Japps, 900 glada svenskar för att vara exakt. Då raderar plötsligt hovet kommentarererna och påstår att dom inte hinner besvara alla, dessutom säger dom "vi är absolut inte rädda för kritik". Det luktar skitsnack.
Tänk om alla varumärken som hamnar på Youtube gjorde samma sak. Näe, det här är illa. Fy skäms.
H.
fredag 20 mars 2009
Fredagsskratt.
Solen lyser, skinnjackan är framme och det är fredag. Det är värt att fira med ett gammalt skratt. Trevlig helg allihopa.
//Nina
torsdag 19 mars 2009
Oväntad vernissage.
Om jag går på vernissage på ett fotogalleri förväntar jag mig en del foton. Inte en utställning med gräddtårtor. Går på jag vernissage signerad en akvarellmålare chansar jag att på att det kommer finnas akvarellmålningar. Inte aprikosfärgade pudlar. Inga konstigheter med det. Men däremot när jag i går var på Guldäggsvernissage skulle jag inte ta för givet att kunna beskåda reklam. Istället fanns där anskrämliga lampor för 47000 kr, badrum, stolar, soffor. Ja ungefär allt annat än just reklam. Det var lite oväntat. Men bra reklam har ofta en oväntad lösning. Så egentligen var det väntat då, kanske. Att inte visa det dom skyltar med. Äsch vad vet jag. Nu blir det bara en massa blajraj. Det kanske till och med var fullt av guldägg. I varenda vrå, bakom varje rygg, framför allas näsor. Inte vet jag. Jag tackar Sveriges reklamförbund för bubblet. Det var gott. Inte helt oväntat.
//Nina
Pepsi och det glada åttiotalet.
Här finns fler bilder.
I min lilla hjärna är Pepsi lika med det glada åttiotalet och en nyopererad Michael Jackson. Smaken är väl sisådär, och helt ärligt är Pepsi lite som en störig lillkusin till Coca-Cola. Trots det har dom ändå alltid hängt med på ett hörn i min "Top-of-mind". Mja, okej, det är väl inte haktappande konstigt. Det finns ju trots allt bara två sorter av den här typen. Om man räknar bort Eldorados fulcola förstås.
Det där med att göra en ny Pepsilogo är "kind of a big deal". Jag hade med all säkerhet kissat på mig om den uppgiften plötsligt damp ner på mitt skrivbord. Det gjorde däremot inte en snubbe vid namn Peter Arnell från Arnell Group (hoppas jag i alla fall). I fem månader trixade och fixade han med den nya loggan och i Oktober förra året presenterades den här, förhoppningsvis till trumvirvel. Ta da!
Symbolförändringen kan jag köpa rakt av, den är inte mer än en uppfräschning. Ja som en nyduschad version av den gamla. Men helhetsdesignen, vad hände? Är jag bara ovan eller är det här bara helt fel? Det är så förbannat stor förändring, jag känner inte igen Pepsi alls. Det är inte fult, men fel.
Bra eller farligt?
Bilderna är lånade från www.culture-buzz.com och www.pylonsounds.com
. Tackar.
H.
Ibland krävs ingenting.
Windex gör dina fönster så rena att dom helt enkelt inte syns. Ja okejrå, konceptet är inte sprillans nytt men va fasikens, det funkar ändå.
Släng ut tre snubbar som rengör ingenting, filma det och simsalabim, du har en gerillakampanj och en viralfilm. Svårare eller dyrare än så behöver det inte vara. Och visst skulle du minnas det här om du hade varit där? I like.
H.
Vingklippt av rävsaxen.
Min vingklippta tillvaro 2009. Tack vare min slitsamma tid på Volvos rullande band kan jag sitta på häcken ett tag och håva in a-kassepengar. Slappis ligger nära till hands. Men så här ligger det till:
Jag skulle kunna börja frilansa. Ta ett uppdrag lite här och där och försöka få ihop till hyra, mat och nya skor till barnen. Ja det skulle jag kunna göra. Men för att kunna det måste jag dra i gång någon form av firma.
Låt oss leka med tanken att Ninas enskilds firma är i gång och jag faktiskt skulle få in någon skrynklig tusenlapp. Vad tror ni A-kassan säger om det? Ajabaja säger dom och klipper mig med rävsaxen. För har man egen firma får man då rakt ingen a-kassa. Och ingen annan hjälp heller. Och hur får man ihop en hel lön från dag ett? Nä jag tror jag struntar i det där med att bli min egna chef och sitter på häcken ett tag till. Tills någon utav er ger mig en proper anställning.
//Nina
Jag skulle kunna börja frilansa. Ta ett uppdrag lite här och där och försöka få ihop till hyra, mat och nya skor till barnen. Ja det skulle jag kunna göra. Men för att kunna det måste jag dra i gång någon form av firma.
Låt oss leka med tanken att Ninas enskilds firma är i gång och jag faktiskt skulle få in någon skrynklig tusenlapp. Vad tror ni A-kassan säger om det? Ajabaja säger dom och klipper mig med rävsaxen. För har man egen firma får man då rakt ingen a-kassa. Och ingen annan hjälp heller. Och hur får man ihop en hel lön från dag ett? Nä jag tror jag struntar i det där med att bli min egna chef och sitter på häcken ett tag till. Tills någon utav er ger mig en proper anställning.
//Nina
onsdag 18 mars 2009
Gardasil sätter snorren på plats.
Vid det här laget har vi lärt oss att Gardasil har med livmoderhalscancer att göra. Att det på något sätt trollar bort ett dumt virus som kan smittas vid sexuella kontakter. Och med tanke på det vill jag inte veta vad Lisa och Simon snart ska gå hem och göra. För kolla in Simons snorre. Den ser väldigt färgglad och inte helt frisk ut. Nej. Ursäkta det var visst en logotyp. En illa placerad sådan.
//Nina
tisdag 17 mars 2009
Jag, en klatchig satkärring.
Fröken Good ställer frågan om vilken låt som låg etta den dagen man föddes och om samma låt möjligtvis säger något om en.
1975 låg Niel Sedakas Bad Blood etta och jag hoppas innerligt inte att det har något med mig att göra.
Meningar som "The woman was born to lie", "The bitch is in her smile" och "Such an evil child" får stå för Mr. Sedaka himself. Jag tycker själv att jag är rätt snäll. Men man vet aldrig vad som döljer sig bakom den trevliga fasaden. Fast låten är rätt klatchig ändå.
//Nina
Etiketter:
Nina,
Ulrika Good,
Utmaning,
övrigt
Hurra, ni kom näst sist.
Jag är en urdålig förlorare. Inte ens när girlsen kom på tredje plats i Guldlådan var jag tillfreds med mig själv. För vad är en tredjeplats mot att stå längst upp på pallen?
Spelar jag minigolf blir jag sur och vägrar prata på flera timmar (nåja..minuter iaf) om jag inte snor åt mig första pris. Blir jag inte bäst i bowling får jag bli bäst på att dricka öl så eländigt snabbt glöms bort. Och för att inte prata om när släkten spelar TP. Den enda trösten är att min lillebror är en ännu värre förlorare. Och vinnare.
Att säga att det viktigaste inte är att vinna utan att delta och det är så roligt att bara få vara med om upplevelsen, det är fegt. Det är ta mig tusan bara svenska friidrottare som säger så. Och för dom går det inte alltid lysande. Är man med i en tävling är det för att vinna. Klart slut.
Men det finns dom som kan ta ett nederlag (för erkänn, att inte komma först är alltid ett nederlag. Alltid. ) med glans. Som gör det med stolthet. Helt beundransvärt. Dom stavas Jerlov.
Alldeles nyss kom dom nia i ”Årets byrå” och följande text är tagen från deras hemsida.
”Hurra vi blev nia i årets byrå!
Att vara nominerade bland de tio bästa innebär att man har en chans på första platsen. Chansen är lika med hopp. Och hopp är som bekant det sista som lämnar människan. Det var alltså några hoppfulla människor från oss som åkte upp till prisutdelningen på Oscarsteatern i Stockholm. På plats sneglade vi på de andra nominerade – alla med två armar, två ben, ett huvud och ungefär samma frisyrer som oss. Ingen skillnad så långt. Hoppet fanns kvar.
Sedan drog prisutdelningen i gång, på ett Oscardramatiskt vis. Hållna tummar, vita knogar, tung andhhttp://www.blogger.com/img/blank.gifämtning… Och nej! Inte etta, inte tvåa, inte trea - utan nia. Hur är det möjligt? Vi, med allt vad vi är, med våra kunder och allt vad de är. Stopp och belägg, stanna bandet få tyst på konferenciern, vi måste räkna om.
Men.
Efter några djupa andetag, ett glas champagne och vänliga klappar på axlarna från vinnarna så fattade vi: nia i Sverige är bra. Riktigt bra. Så grattis Forsman & Bodenfors, Åkestam.Holst, Fältman & Malmén och alla andra. Och tack alla våra fantastiska kunder som lyfte upp oss till topp nio. Nu återstår bara en sak: att jobba ännu hårdare för att bli ännu bättre. ”
Perfekt ton, lagom grinigt och väldigt sympatiskt. Vem det än är på Sveriges nionde bästa byrå som har författat det, det här gjorde du bra. Riktigt bra. Jag ska ta lärdom utav dig.
Fast erkänn att det kändes lite surt att komma näst sist.
//Nina
måndag 16 mars 2009
Meddelande om rund toalett.
Ni som läst om explosionerna i Göteborg i natt kanske redan har uppmärksamma det. Men för er andra kommer här en strof från GP´s artikel. "Nästa explosion inträffade två och en halv timme senare i en offentlig toalett, av runt format, intill Stora Teatern." Ja, ni såg själva. Visst var det skönt att få veta att det var en offentlig toalett av runt format.
Slut på meddelandet.
//Nina
Slut på meddelandet.
//Nina
söndag 15 mars 2009
BlackBerry vs. Apple
Det är förjävla fräsigt när en reklamfilm inte behöver förklaras ett jota. BlackBerry ger Apples Iphone en riktig känga, på bara 18 sekunder. Snyggt.
H.
Äldst håller längst.
För länge sen gjordes det bra punk i Sverige. Punk som fortfarande håller. Och tur är väl det för sen kom "Hockeyfrilla". Så var det med den saken.
//Nina
Just typiskt.
Bilden är lånad från GOSS. Vill ni ha tillbaks den får ni säga till.
Visst är det surt med rabattkuponger. När gamla åpna rullatorerdragare börja leta efter den lilla lappen som ger dom ett öre billigare potatis. Så är lappen borta och kassörskan (som oftast är av den surare och mulligare varianten) måste börja leta efter en ny kupong med sina baconfingrar. Allt medans rullatordragaren torkar näsan med en gammal tygbit. Nä det är banne mig inte sexigt alls.
Men några som vet hur en rabattkupong ska snickras ihop är GOSS. Och jäklar i min låda vad dom har snickrat bra. Igen.
Cykelaffären Sportspec inne i centrala Göteborg vill locka till sig lite fler kunder när det är lugna gatan i affären. Och vilka kan bli mer lockande att skaffa sig en cykel än någon som precis fått en p-bot? Får man dessutom rabatt på en stabil cykel är det klockrent. Eller vad tycker du?
Tänk dig att du kommer från jobbet, lite lagom stressad för du vill ju inte fastna i trafikstockningen på hemvägen. Som du gjorde i morse.
Typiskt nog sitter en p-bot på bilen. Fasen, du som skulle köpa nytt PS-spel i morgon. Åt fanders med alla lapplisor, du var ju bara två minuter försenad. Men vänta nu. Här sitter nått lattjo. Så läser du den mycket sympatiska lappen bredvid boten. ”Aj då, typiskt”. Typiskt, det är precis vad det är det.
Lägg sedan boten i typisktkuvertet och du har förvandlat botsumman till en rabattkupong. Enkelt. Direkt. Och så självklar. Uppenbarligen hade jag fel i början. För det behöver inte vara det minsta surt med rabattkuponger. Nu ska jag torka näsan med en tygbit, typiskt.
//Nina
fredag 13 mars 2009
Dumbindan.
Jag blir irriterad, känner mig fördummad och väldigt, väldigt bräcklig. Som kvinna måste jag tydligen alltid vara ljuv, vacker och ha män som räddar mig. Även i trosan.
Ge mig en binda, tampong eller ett trosskydd som visar att det är ok att känna sig sunkig (fast man inte är det på riktigt), att vara ett chokladmonster och att gå i bekväma kläder till jobbet. Ge mig det istället för en dumbinda som går omkring på en äng. Ge mig det och jag blir nöjd. Men fördumma inte kvinnor mer. Tack.
//Nina
torsdag 12 mars 2009
Rena rama ruset.
I rena Frölundaglädjen (underbar vinst i dag. Igen.) tycker jag att vi skrattar tillsammans åt klantisen till hund. Söt är vad den är.
Nu går jag och knyter mig, förhoppningsvis springer jag inte in i väggen.
Tjingeling.
//Nina
onsdag 11 mars 2009
Hoppas dom är bättre på bröst.
För det första ser alla operationsbilder läskiga ut. Har lite svårt att tänka mig att bilder av den kalibern är särskilt säljande.
För det andra ser det ut som spöken. Som en scen ur ”Andarnas makt” och kanske är det självaste Malin Berghagen som ligger under kniven.
Strandkliniken är säkert excellenta bröstfixare men där sätter vi punkt.
//Nina
Etiketter:
Nina,
reklam,
strandkliniken
Sunkig ost.
Christian the lion.
Den här filmen är lika gammal som min mormor, i internetår räknat då alltså. Men skit samma, för idag bjuder Floridagirlsen på Christian the lion. Det här är så oerhört pluttinuttigt. Varsågoda.
Försök att ignorera filmens soundtrack, det kanske är lite väl corny.
H.
tisdag 10 mars 2009
Måste monopolet vara med?
Rubrik: Vill du ha en romantisk middag?
Stäm träff med en av oss.
Brödtext: I en del av våra butiker kan man nu boka tid för en lite längre rådgivning. ”Personal shopper” brukar tjänsten kallas på fina varuhus.
Du berättar vad du har tänkt bjuda på i matväg, och sedan får du hjälp att hitta passande drycker. Även till gäster som inte vill ha alkohol. Och hur goda råden än är, så kostar de ingenting. Vill du veta vilken av de aktuella butikerna som ligger närmast, kan du gå in på systembolaget.se. Om du inte har någon av dem i närheten kan du ringa 020-85 85 00 och rådfråga vår kundtjänst istället. Och du är alltid välkommen att fråga om råd i samtliga våra butiker. Det ät ju otroligt viktigt att du som besöker oss är nöjd. Alkoholmonopolet kommer finnas kvar så länge folk vill. Och om det avskaffades skulle alkoholkonsumtionen öka med ungefär 30 procent enligt forskarna*. Vilket skulle göra alkoholrelaterade problem större. Forskarna uppskattar att monopolet räddar ungefär 1 600 liv varje år. Men om folk ska fortsätta att ge det sitt stöd är det bra om vi räddar en och annan 50-årsfest också.
*Källa: Folkhälsoinstitutet.
Jag tänker inte gå in på hur det är skrivet, hur annonsen är utformad eller om det överhuvudtaget är någon som läser text.
Min fråga är istället varför blandar Forsman & Bodenfors in alkoholmonopolet? Var det inte Systembolagets rådgivning annonsen skulle handla om? Att du kan ringa deras kundtjänst för att kolla vilket vin som passar till dina fiskpinnar försvinner ut i det blå. Slutet handlar enbart om hur utsökt monopolet är. Synd.
Tycker ni annorlunda? Ni kanske rentav tycker att det är monpolpratet som ska vara i fokus?
//Nina
Etiketter:
Diskutabelt,
Forsman Bodenfors,
Nina,
reklam,
Systembolaget
En flik som blev fel men ändå så rätt.
Det var med en viss nyfikenhet jag lyfte upp nya numret av Damernas värld. En lila flik fladdrade på ena sidan. ”Den är här nu” läste jag på fliken.
Jahapp, tänkte jag. Det lät inte bamsesexigt men det hade kunnat stå vad som helst för det är klart att fliken är det första jag tittade på. Den höll sig ju inte inom ramen. Något stack ut. Någon hade tänkt till. Bara det är värt en eloge.
Jag tog tag i fliken och öppnade tidningen. Nu blev det helt galet. Någon hade tänkt. Men tänkt fel och ingen hade hejdat honom/henne. Galet.
Vad jag trodde skulle vara en annons i lila nyans för något sprillans nytt, var i själva verket en helt vanlig H&M-annons.
På sidan innan däremot var den lila annonsen. Ett dubbeluppslag för en Toyotabil. För mig som är helt ointresserad av fordon blev det inte mer än en suck. Går du dessutom in på deras iq.Toyotasida blir besviken ännu mer påtaglig. Där finns inte en skymt av lila. Eller av flikar. Synd för fliken var lite oväntad. Damernas världs läsare är inte direkt bortskämda med bra reklam eller udda marknadsföring. Och detta lilla trick är både enkelt och billigt (?) och ger större uppmärksamhet än en annons utan flik. Om den nu bara hade gjorts rätt skulle det vara ännu bättre.
Om vi bortser från att det är en vanlig annons, ingen större kampanj och ingen vidare koppling mellan en flik och en ny bil, så vill jag ändå passa på att säga, bra tänkt.
Är detta något vi kommer se mer av tror ni? Små, små detaljer som inte håller sig inom det givna måttet. Enkelt. Och helt på rätt spår.
Lite mer finess bara och det kan bli riktigt bra. Och ett bevis på att det ofta är det lilla som gör det. Även om det bara är frågan om en fjuttig flik.
//Nina
måndag 9 mars 2009
Fågelmördare.
Natten mellan lördag och söndag var ingen bra natt för en av Göteborgs alla måsar. Den otursaliga måsen flyger rakt in i huvudet på en kille och dör.
En annan kille som vet hur det är att döda måsar med huvudet är Fabio.
För er som tycker det verkar spännande har jag ett gäng bajsduvur på min gård...
//Nina
söndag 8 mars 2009
Lika som bär.
Heat, från melodifestivalen 2009.
Lottereklam.
Eller var det tvärtom?
//Nina
Etiketter:
lika som bär,
musik,
Nina
lördag 7 mars 2009
Praktaffe
fredag 6 mars 2009
Plantera 100 träd och lätta på samvetet.
Som liten flicka med långa flätor var jag ofta med min farfar i kyrkan. Där fick jag snällt dela ut psalmböcker till besökare (ja på den tiden var kyrkan rätt välbesökt) och samla in kollekten.
Som ännu mindre flicka blev jag uppklädd av moster varje söndag. Sen tog vi tåget till kyrkan. Det är lätt att tro att jag skulle sluta som en tjock och frälst bonnatant. Gärna bosatt i Knutby. Men jag nöjde mig med att bli en rätt snäll människa. Snäll men okristen.
Jag brukar inte rekommendera folk att besöka svenskakyrkan.se. Eller kyrkan över huvud taget. Faktum är att det aldrig har hänt. Men nu kommer jag göra det, jag kommer till och med be om att ni ska hala fram plåskan.
Just nu har Svenska kyrkan en insamlingskampanj. Inte bara Svenska kyrkan med Gud (eller Jesus?) i spetsen samlar in pengar. Nä då. Till och med Floridagirlsen har en egen insamlingsida. Gå in här och fyll på till ett träd. Får vi ihop 1000 spänn (det fixar vi väl lätt?) får Afrika 100 träd.
Gött är det, Svenska kyrkan, att ni tagit steget ut till cyberhimlen. Att göra en Internetkampanj är ett steg i rätt riktning för er annars rätt så stelbenta verksamhet. Kampanjen skulle kunna vara helt platt men det är den inte. För Svenska kyrkan har tänkt till och gjort den med finess. Du kan, precis som vi har gjort, starta din egna insamling och dessutom välja vad pengarna ska gå till. Och vad händer när det är du som samlar in pengarna och inte någon annan? Precis. Du blir engagerad, sprider ryktet och får fler att lägga märke till det. Alldeles rätt tänkt. Bra jobbat och lycka till.
PS. Om du inte tryckte på länken tidigare i texten så gör det här och nu.
Egentligen borde det vara palmer som planteras för Floridapengarna, men vi får nöja oss med träd. Kom igen nu. Skänk en slant och du kan festa resten av helgen med gott samvete.
//Nina
Etiketter:
Nina,
reklam,
Svenska Kyrkan
Är det bara jag eller är det så?
Hej. Jag heter Helena, det är jag som är andra halvan av Florida. Det var ett tag sen sist. Musikskapande, slitsamt jobb och förkylningvirus har käkat på mig. Men nu minsann är jag tillbaka för att tjöta reklam med er igen så håll i er.
Okkelidokkeli, WTF hände? I Volvovarsel, Saabkoma och hela konkarongen försvann dom tjusiga idéerna. Eller försvann möjligheten till att vara kreativt säljande? Hela Sverige känns förlamat och vi håller på att gå åt helvete. Eller?
Mina brareklamobservationer har varit fattiga på senaste. Minst sagt. Är det bara jag som är blind eller är det lite sisådär på reklamfronten just nu? Listerins "swishspruta" utanför annonsplatsen räknas banne mig inte, den är inge vidare.
Kom igen nu ge mig tips! Jag dör inombords.
H.
Okkelidokkeli, WTF hände? I Volvovarsel, Saabkoma och hela konkarongen försvann dom tjusiga idéerna. Eller försvann möjligheten till att vara kreativt säljande? Hela Sverige känns förlamat och vi håller på att gå åt helvete. Eller?
Mina brareklamobservationer har varit fattiga på senaste. Minst sagt. Är det bara jag som är blind eller är det lite sisådär på reklamfronten just nu? Listerins "swishspruta" utanför annonsplatsen räknas banne mig inte, den är inge vidare.
Kom igen nu ge mig tips! Jag dör inombords.
H.
torsdag 5 mars 2009
Gör mig snyggast.
Då så, sista chansen att påminna er om röstningen. Klicka här och sök efter bild 110 och lägg din röst. Sen gör du detsamma med bild 111. Vinner jag lovas det att jag ska vara snyggast på nästa Resumébar. (Och snyggaste bruden blir alltid bjuden på öl.) Då så.
//Nina
Vad skulle kungen heta i Göteborg?
Om han den där kungen med familj är ett stockholmssyndrom måste putslustiga namn vara lika med Göteborg.
Vad är det som driver oss västsvenskar till det? Äran att kunna skryta med att vara den vitsigaste namnhittapåaren är förvisso råballt. Om man är en avdankad truckförare med matlåda av plåt.
Ni känner alla till hur det gick när "nya" Ullevi skulle döpas. Göteborgare kom på det ena roligare efter det andra. Och det slutdade med att Sture Allén bestämde det nytänkade namnet Gamla Ullevi.
Och nu är det dags igen. Det jättestora snurrhjulet som ska sättas upp nere vid Operan måste även den ha ett namn. Förslagen har redan rasat in. Nya nya varvet, Ekorrhjulet, Volvo, Nya Hjulevi, DiktaTUR ja det tycks aldrig ta slut på dårskapen. Hela Göteborg kommer snart låta som ett ända stort Liseberg.
Så herr Kungen. Var glad att du inte bor i Göteborg. Gud vet i fanken vad du och ditt slott skulle få heta då.
//Nina
Vad är det som driver oss västsvenskar till det? Äran att kunna skryta med att vara den vitsigaste namnhittapåaren är förvisso råballt. Om man är en avdankad truckförare med matlåda av plåt.
Ni känner alla till hur det gick när "nya" Ullevi skulle döpas. Göteborgare kom på det ena roligare efter det andra. Och det slutdade med att Sture Allén bestämde det nytänkade namnet Gamla Ullevi.
Och nu är det dags igen. Det jättestora snurrhjulet som ska sättas upp nere vid Operan måste även den ha ett namn. Förslagen har redan rasat in. Nya nya varvet, Ekorrhjulet, Volvo, Nya Hjulevi, DiktaTUR ja det tycks aldrig ta slut på dårskapen. Hela Göteborg kommer snart låta som ett ända stort Liseberg.
Så herr Kungen. Var glad att du inte bor i Göteborg. Gud vet i fanken vad du och ditt slott skulle få heta då.
//Nina
onsdag 4 mars 2009
Opassande romantik.
Såklart är annonsen från Tradera.
Om någon har storlek 128 bör den personen vara i runda slängar omkring 5 år. Att då försöka sälja planetens äckligaste jeansjacka i den storleken med hjälp av ordet "romantisk" känns så där. Lite udda skulle man kunna säga. Och väldigt opassande.
//Nina
tisdag 3 mars 2009
Extra gummi för långsam utveckling. Gud vilken märklig rubrik.
Vissa saker ändrar sig tydligen inte alls. Som Extra tuggemmi. Den här filmen har cirka 15 år på nacken (eller i munnen) och vad har hänt? Nada.
Det hade vart grymt bra om Extras tuggemmi höll smaken lika länge som deras filmer ser likadana ut.
Då hade det vart ett gummi att kämpa för.
Men erkänn att det är aningen trist när utveckling och förändring uteblir?
Uppdatering. Nu blev det möjligtvis lite pinligt. För visst är det Extra som numera har en animerad mun och rasande kariesstenar? Inte alls en massa sportiga, kära och härliga männoskor. Fast den är inte mycket bättre än den.
Tuggemmi, schampoo, binder/tamponger, tandkräm, tvättmedel...en del kategorier tycks vara svåra att marknadsföra. Allt ser likadant ut, varför är det så?
//Nina
måndag 2 mars 2009
Ord från schlätta.
När jag var riktigt ung, i början av det omusikaliska 90-talet, var det väldigt vanligt med en hälta-hälta. Det var såpass vanligt att jag aldrig kom på tanken att det kunde vara något typiskt för Leschööping.
På besök i Göteborg försökte jag flera gånger att beställa en hälta-hälta. Varje gång lät det så här:
- En hälta-hälta tack.
- En vad?
- En hälta-hälta. (Nu med extra tydlig röst. Som om jag pratade med en mindre förstående.)
- Vad är det?
- En hälften av varje.
- Av vad då?
- Mos och pommes såklart. Men ingen räk.
Efter ett tag började jag inse att korvmojjerna i storstan inte har som vana att servera hälften av varje. Dumt för det finns ta mig tusan ingen bättre nattamat. Testa själva om ni är på schlätta.
Äsch, det bidde inget bra inlägg det här. Ber om ursäkt för det.
//Nina
På besök i Göteborg försökte jag flera gånger att beställa en hälta-hälta. Varje gång lät det så här:
- En hälta-hälta tack.
- En vad?
- En hälta-hälta. (Nu med extra tydlig röst. Som om jag pratade med en mindre förstående.)
- Vad är det?
- En hälften av varje.
- Av vad då?
- Mos och pommes såklart. Men ingen räk.
Efter ett tag började jag inse att korvmojjerna i storstan inte har som vana att servera hälften av varje. Dumt för det finns ta mig tusan ingen bättre nattamat. Testa själva om ni är på schlätta.
Äsch, det bidde inget bra inlägg det här. Ber om ursäkt för det.
//Nina
Ryska hjältar.
Ett länktips i all sin enkelhet, Ryska hjältar. Bättre än så blir det inte en måndag två timmar före lunch.
//Nina
//Nina
söndag 1 mars 2009
Bittra ord om kaffe.
Jag låter bitter och känner mig som en surtant med spetig framtoning. Men det är befogat. För det är knappast så att Garbergs gör gratisjobb åt Löfbergs lila. Tvärtom. Jag kan tänka mig att det är en hel del kronor som rullar i väg till reklambyrån. Och vad får dom för det?
Inte nog med att resultatet är en tråkkaxig annons, nä den är ju helt knäpp. Kreatörerna bakom det hela får säkert en lön dom lever gott på. Och det minsta man kan begära är att dom åtminstone borde veta att ingen lagar kaffe.
Kaffe brygger eller kokar man. Det där med att lära känna sin produkt är inget som verkar ha gått hem hos Garbergs.
Vad har vi lärt oss av det här? Kanske att det lönar sig att veta vad man pysslar med? Ja då, det också. Men även att en avlönad copywriter inte alltid är bättre än en arbetslös sådan. Och det var där min bitterhet kom in.
//Nina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)