söndag 26 oktober 2008

Ett tack


Åtminstone på min mellanstadieskola i mitten av 80-talet var det väldigt aktuellt att ha brevvänner. Man så kallade pennfajtades.
Varenda lärare tyckte att brevskrivade var det bästa sättat att utveckla sitt skriftspråk. Ja, det kanske var sant.
Jag tyckte det var väldigt spännande att lära känna helt främmande människor från London, San Juan och Södertälje.
Nästan alla hade en pappa som arbetade inom industrin, ingen gillade skolan och nästan alla hade hockeyfrilla.
Hur som helst. Unegfär på samma sätt är det med bloggare. Man vet att en är hejdlöst förälskad i IFK, hur det ser ut hemma hos en annan och så vidare. Och att sen träffa dessa blogglovers är ungefär som att träffa en brevvän från London, San Juan eller Södertälje.

Nu blev det ett onödigt långt inlägg om absolut ingenting alls. Florida girlsen ville bara i all sin enkelhet tacka för i fredags.
Tack till våra "gamla" vänner Kontaktmannen och herr Åkerberg. Tydligen även MW.
Och ett stort tack till våra nya vänner Ulrika Good, Niclas och sist men inte minst Anjo.
Tack.

//Nina

7 kommentarer:

kontaktmannen sa...

Tack själva flickor.

Anjo sa...

Ja, tack för knappen, sällskapet och så vidare. Det var briljant.

Ulrika Good sa...

Som sagt, tack själva! Det var angenämt (nästa gång vill jag också ha en knapp :-))

Mattias sa...

Tack Helena, tack Nina! Det var en mycket trevlig kväll. Det gör vi om snart, eller?

Och tack till alla er andra också, såklart.

The Girls Of Florida sa...

Klart vi gör om det. Något annat kommer inte på tal.
Och Ulrika, givet att du ska ha en pin.

deeped sa...

Sweet Florida girls. För kort var det. Den där kontaktmannen ville hem och briljera i köket. Nästa gång längre mer och oftare.

The Girls Of Florida sa...

Den där Kontaktmannen vill alltid hem och visa sina färdigheter. Klart det blir längre utetid för er båda nästa gång.