En röd hälsning i svart och vitt

Och om vi inte hörs före jul: önskar er alla en kärleksfull jul och en riktig rolig nyårsnatt.
Nästa år kommer bli lycka.

Röda lyckokramar
//Nina

Ett satans skitår

Äntligen snart dags att ta farväl av 2012. Ett år fullt av bajstrista händelser.

I den skimrande blåvita världen började året så bra. Försäsongen såg lovande ut och nog hoppades jag på att guldet skulle få komma tillbaka där det hör hemma. Men ack nej ack nej. Sana hoppade över till Ajax, Hysén hade svårt att pilla in bollen och Sella fick inte förlängt kontrakt. Ett jävla år vill jag påstå. Men å andra sidan kom Bjärsmyr tillbaka och stundtals spelade laget faktiskt imponerande bra. Guld 2013? Låt oss hoppas.

I resten av landet blåser vi av 2012 med en go lågkonjunktur. Folk blir varslade och uppsagda som käglor. Vi har en hopplös arbetslöshet, folk går på utslitna knän samtidigt som höjdare kalasar på skattepengar. Ja, det räcker väl med det för att inse att 2012 inte behandlar oss med värdighet.

Inte ens solen har haft råd att showa loss i år. Istället har vi fått huttra oss igenom en katastrof sommar. Det var en vecka med fin väder precis innan semestern. Givetvis hade jag mens just den veckan och njöt väl inte fullt ut om man säger så.

2012 var även ett rövår rent privat. Två varma människor som stod mig mycket nära har lämnat denna jord. De har lämnat efter sig ett kolsvart hav av saknad. Det var, är och kommer för alltid vara tungt att bära med mig deras frånvaro. Må ni ha det fridfullt nu.
Lagom till jul blev jag uppsagd och utan jobb. Tack som fan. Alla andra negativa händelser står sig matta i jämförelse med dödsfallen så jag väljer att glömma dem. Omedelbart.

Men det finns ljusglimtar. Glimtar som jag aldrig i livet skulle vilja vara utan. Jag har fått ett fantastiskt extrajobb med de allra finaste kollegorna. De lyfter min värld och gör mig alldeles rörd. Jag har träffat många fina människor under det gångna året, inte bara via extrajobbet. Och det, det överglänser allt. Utan er vore världen hyfsat ful.

Puss, kram och god jul. Love ya! //Nina

PS. 2013 tar blåvitt guld och världen blir ett hyggligt ställe att leva på. Det är så vi vill ha det.

Lång väg kvar för alla kvinns.

Ibland kan man tycka att världen tar stora kliv framåt. Det kan till och med tyckas att vi är på väg att lämna tråkiga fördomar och olustiga åsikter. Sen får man ett slag i ansiktet av en spykletig trasa och inser då att det finns ofantligt mycket kvar att göra. Jättemycketmegaofantligtstort arbete finns kvar.

Men frågan är om det inte är männen som har ännu längre väg att gå eftersom det förmodligen är de som ligger bakom 99% av filmerna.

Stora tipstackkramar till, kanske den trognaste läsaren, Ulrika R. Du är en klippa!

Jobbkramar //Nina

Trygg utan garderob

Det finns de som lägger en förmögenhet på en kampanj men som ändå inte väcker några känslor hos mottagaren. Och som ännu mindre skapar ett engagemang. Men så finns det de som lyckas. Med små medel men med stort hjärta och en oändlig styrka.
Trygg utan garderob hör till den sistnämnda kategorin. Till kampanjer som väcker känslor och sprider hopp. Det är människor som Lova Malmstedt, initiativtagare till Trygg utan garderob, som förändrar till det bättre.
Grattis Lova, du har lyckats dra igång en av årets allra viktigaste event. Det är starkt, modigt och ofattbart bra gjort.

Lovas text:
För allas rätt att slippa rädsla. För allas rätt att slippa gömma sig. För allas rätt till trygghet.

Homosexualitet är idag illegalt i 78 av världens länder, var av fem bestraffar med döden.
Bland de homo- och bisexuella i vårt land är andelen med nedsatt psykisk hälsa dubbel så stor som bland de heterosexuella, och situationen för transpersoner är ännu värre. Det är inte den sexuella läggningen eller könsidentiteten i sig som orsakar detta – det är samhällets inställning. Som logisk följd känner sig många HBTQ-personer tvingade att gömma en given del av sin personlighet.

Var med och skapa trygghet genom att lägg upp en bild där du vägrar gömma en given del av din personlighet – dina drömmar, passioner, intressen, din bakgrund eller den du är idag – och visa att det inte är okej att skrämma in någon i garderoben.

Bjud in alla att delta. Tillsammans är man mindre rädd.

Kampanjen finns på Facebook och under #Tryggutangarderob på Twitter och Instagram.

Orädda kramar
//Nina

En minut och fyrtioen sekunder plus en kemikalieisbjörn

En minut och fyrtioen sekunder senare vet jag ungefär lika mycket som tidigare. Bortsett från att man har hittat tv-kemikalier hos isbjörnar då. Just det hade jag ingen aning om. Hade varit skönt att kunna skryta om en alldeles oerhörd stor kunskapsbank i hjärnan min. Men så är tyvärr inte fallet. Fallet är däremot att ungefär allt som sas under denna minut med tillhörande fyrtioen sekunder är sådant vi kan höra och läsa om varje dag och överallt. Förutom isbjörndetaljen då, den pratas det inte så värst mycket om.

Så. Var denna informationsfilm från Naturskyddsföreningen helt värdelös då? Absolut inte.
Att släppa in rösten från Timbuktu är alltid ett nöje för öronen. Och jag gillar tonen, enkelheten och grafiken. Finemang.
Filmen är behaglig och känns oknölad. Ser hela minuten och alla fyrtioen sekunderarna utan att känna mig uttråkad.

Men. Vad ska jag göra sen? Läsa mer på Naturskyddsföreningen? Troligen orkar jag inte det. För jag är lat och vill få ett supersmart tips redan i filmen. För hey, jag har väl inte ägnat en minut och fyrtioen sekunder av mitt liv bara för att få höra att isbjörnar håller sig med tv-kemikalier? Hur ska jag nu rädda världen utan att behöva anstränga mig nämnvärt?

Kemikaliefria kramar
//Nina

Fult in på bara skinnet

Och vad är det som händer på Björn Borgs designkontor? Deras nya pixel pants är precis lik roliga som kvinnor kör som höns-dekaler, exakt lika snygga som en välhängd ölmage och på pricken lika spännande som ett avsnitt av Så ska det låta.
Får lite känslan av att de haft firmafest på en absurd marknad och köpt hem hela lagret av skämtprodukter.

För vad som än har hänt på kontoret, är bara att hoppas att nakenkläderna värmer mer än vad de hottar upp. Om man så säger.

Påklädda kramar
//Nina

Look at this Instagram (Nickelback Parody)

Och det roligaste idag:


Så himla skojiga kramar
//Nina

Polisen väcker inga känslor

Ingenting. Inte en enda obehagskänsla väcks till liv. Inte en antydan till snyft, ingen magvurpa och ingenting för hjärtat att krampa över. Det gör att jag känner mig en smula känslokall. För filmer som rör så starka ämnen måste ju såklart beröra dina känslor. Du ska må dåligt, vilja skvätta tårar och vilja hjälpa till. Eller?

Men vad är det då som fattas i Polisens film? Vad tycker du?
Själv tycker jag att den känns för mycket teater och sen på slutet klämmer de dit en unge så att medkänslan minsann ska väckas till liv. Att det lilla barnet ska rädda hela filmen. Men ack nej, så blev det ej.

Fredliga kramar
//Nina

Dumma dödsorsaker

Man kan väl se det som någon form av samhällsinformation. I samma anda som Socialstyrelsen rekommendation om att äta 6-8 brödskivor, att nya vägar byggs utanför tomten din och vart du ska ta vägen med din röstsedel vart fjärde år.
Men vad som skiljer ut filmen från Melbourne Metros är att de har låtit den fula fyrkantsgubben ligga och damma i en låda. Längst in i lådan ligger han och protesterar utan att höras. För skit i honom, hans era är ändå förbi. McCann, som ligger bakom genidraget ”Dumb Ways t Die”, har vågat lyssna på helt andra röster. Betydligt intressantare röster. Och så bra resultatet blir när kreatörerna faktiskt får leka med tankar helt fritt och där fyrkantsgubbar inte stoppar upp varenda projekt med floskler och feghet. Det är då det skapas magi. Det är då budskapet når fram och sprids vidare av egen kraft. Och det är precis så man gör ett bra jobb, oavsett om det är reklam för den absolut nyaste fräschaste grejen eller samhällsinformation om att hålla sig i skinnet i närheten av tåg.
Precis så.



PS. Vill passa på att tacka en mycket ung läsare som tipsade om filmen. Hon är bara 12 år men har redan ett utsökt sinne för kommunikation. Tack!

Järnvägskramar
//Nina

Julklappen som inte borde finnas. Men som ändå är bra.

Står du villrådigt i julklappsjakten? Inte en susning om vad morfar vill ha och vad syrran kan tänkas behövas? En säker klappidé är så klart en eller flera nätter på Faktum Hotels. Här kan du välja mellan att bo centralt i ett litet grönområde eller aningen mer avskilt men närmare vattnet. Bara för att välja några alternativ.
Och priset? Endast en hundralapp per natt.

För bra för att vara sant? Ja. Men också sorligt att Faktum Hotels ens finns. För det är inget hotell och det finns inga rum att hyra. Faktum Hotels är dock en mycket bra kampanj för tidningen Faktum och alla de 3 400 hemlösa i Göteborg.
För en hundralapp får du ett gåvobevis att ge bort och en plats under storbusken i Hagaparken, om du vill. Om du sedan väljer att tillbringa en natt där eller inte är såklart upp till dig. Men jag kan garantera en upplevelse utöver det vanliga.

Ta gärna en titt på kampanjen (faktumhotels.com). Den är både välgjort snygg och en tankeställare.

Många kramar
//Nina

Grundligt grovjobb ger räkmacka och guldstjärnor

Försäkra det man tycker om. Det är en fin tanke och Folksam har dessutom bevisat att det är ett koncept som kan hålla i evigheter. Och det är skönt att de inte går omkring på det gamla vanliga spåret: att man ska försäkra det man tycker om innan det går sönder eller försvinner.
Folksam (eller Åkestam Holst då) är smartare än så. De vänder sig enbart till det vurmade hjärtat. Det är befriande och, som sagt, ett koncept som kommer leva vidare ett tag. Ett tecken på att kreatörerna har gjort sin läxa och förtjänar en guldstjärna.

Filmerna fungerar även som en perfekt påminnare till alla kreatörer: gör jobbet ordentligt från början så kan du åka lite räkmacka efteråt.


Försäkrade kramar
//Nina

En enkel film om hur illa det kan gå.

Där har vi det igen. Enkelheten. Så rätt på, känslosam och så, så fruktansvärt bra.
Som mamma får jag lust att skrika i panik. Som medmänniska krampar magen av olustkänsla. Och som en icke nattvandrade får den mig att längta efter den röda jackan.
Ja, filmen för nattvandring.nu är verkligen något av det bästa jag sett på länge. Mycket länge.
Det är bara att lyfta på hatten och gratulera Klirr. Hurra för dem!


Nattliga kramar
//Nina

En man, en siffra och fantastiskt mycket heder.

Allsvenskan har nått årets slut och Stefan Selakovic tar av sig den blåvita matchdräkten, för allra sista gången. Det är tungt. Tungt, överjävligt och helt fel.
Det är fel att IFK inte lyckats bättre.
Det är fel att Sella inte anses vara värd en blåvit fortsättning.
Fel, fel fel.
Den vackra nummer nio har vart en stabil tillgång under åtta säsonger. Han är en trygghet, en stjärna och en hjälte som aldrig verkar ge upp. Stefan Selakovic är ett vansinnesansikte som får motståndarna att blekna. Han presterar långt mycket bättre än vad många andra har gjort under säsongen. Ändå är det han som får packa ihop.
Efter sig lämnar han ett tomrum av kärlek, respekt och glädje. Precis det som IFK står för.

Tack Stefan. Tack för åtta säsonger av stolthet. Tack för 328 matcher av kampvilja. Tack.

Stefan, det är bara riktiga hjältar som avslutar sin karriär på det sättet du gjorde idag. Du är den ängeln som gör ett lag.


Läs mer om matchen och Stefan på: GP, Svenska Fans, BaraBen och DN.


Blåvitakramar
//Nina

Antal Bajor

I avdelningen roliga namn är turen kommen till Sahlgrenska Universitetssjukhus. En av deras är specialiserade på mag-och tarm. Och vad heter den ansvariga läkare där tror ni? Hur många gissningar du än får kommer du aldrig komma på något som ens är i närheten av sanningen.
Namnet är: ANTAL BAJOR.
Jodåsåatte…

Tipstack till min vapendragare TheKarlsson
Stort antal kramar
//Nina

Glänsande och superb copy.

Du tänker karriär, hög lön och chefspost. Men inser att hellre vill gräva brunnar i Afrika. Du hittar kärleken, planerar att ni ska leva loppan och vara det eviga festparet. Men inser att sex kan resultera i en helt annan familjesituation. Du reser jorden runt, sover på okända människors soffor. Men hittar plötsligt en våning i Borås som känns som hemma. Du tränar stenhårt med siktet inställt på landslaget. Men bryter magen och kan inte komma upp ur soffan längre. Du cyklar, åker buss och spårvagn. Men tröttnar på miljön och köper en feting till bil.
Ja livet kan te sig lite hur som helst. Och när något händer kan det såklart vara behövligt att fixa lite stålars.
Swisskramar
//Nina

Roy på lyset

Fri bar! Varför har ingen sagt det förut? Helt plötsligt känns det helt ok att betala massa pengar för att få komma in på Roygalan.
Eller nä just det. För en tusenlapp kan jag lika gärna sitta på ett hak här hemma och få minst lika mycket i glaset.
Men strunt samma. Filmen är kul. Möjligtvis lite för mycket fokus på att bli kalasfull. Men så är det är ju ändå törstiga reklamare filmen vänder sig till.

Fria kramar
//Nina

När kreatörer får ha roligt

Det ska vara skoj att jobba. Sinnet ska liksom studsa av glädje under idéfasen. Det ska skrattas, vågas och bli fullkomligt kaotiskt. För det är då, och bara då, idéer som denna föds fram.
Och så är det med den saken.

Agentiska kramar
//Nina

What if money was no object?

Det finns inte så mycket mer att säga än: se den. Den är bra, nått så fruktansvärt bra, och förhoppningsvis får den dig att tänka efter några minuter.

Så kära fina läsare, håll till godo.

Bra kramar
//Nina

Annonser och nyheter, så ligger det till

Som annons i en nyhetstidning har du rätt mycket att slåss emot. Du måste verka mer spännande och intressant än hela världen faktiskt. För där finns du. Mitt mellan några långväga konflikter, vardagliga mutskandaler i fiskstaden och mustiga sportmän som levererat bragd.
The Newspapers däremot, de har fattat grejen. Och framför allt är de fantastiska på att visualisera det hela.

The Newspapers – Where ads stand out every day.

Nöjeskramar
//Nina

Att inte krångla till det

Ibland behöver man inte vända sig själv ut och in, dra hjärnan i torrt grus och sen sälja ballonger med hjälp av rymdraketer. Ibland kommer man så mycket enklare undan. Som här i annonsen för Transfer till exempel. Här har man beslutat sig för att, i all enkelhet, bara berätta om sitt erbjudande – på ett exemplariskt sätt. Hurra för duktiga copywriters som knorrar till det, väcker intresse och som fixar biffen. Tack och bock för det.

Rubrik:
Du bör nog låta dina elever träffa en advokat så fort som möjligt

Brödtext:
Transfer är Sveriges största organisation för förmedling av föreläsningar till skolan från näringslivet. Syftet är att skapa en insikt i yrkeslivet samt att inspirera till studier, egna initiativ och entreprenörskap. Transfer är en neutral plattform mellan skola och näringsliv – ideellt, icke-vinstdrivande, politiskt obundet och finansieras gemensamt av partners, såväl näringslivet som offentliga medel. Transfers föreläsare kommer från olika branscher och representerar många yrken. Läs mer på transfer.nu

Helt lagliga kramar
//Nina

Sån där go svensk copy

Ord som är starka nog för att klara sig utan saftig bild är något jag värderar lika högt som hela tänder. Bokstäverna trillar liksom bara ner i maggropen. Där ligger de och skvalpar runt bland känslor och välbehag. Precis så väl har copywritern på Milk lyckats med den senaste annonsen för Drottning Silvias barn-och ungdomssjukhus. Eller vad tycker du själv?

Rubrik:
Om ditt barn behöver operera hjärtat kan det vara skönt att veta att vi har minst en clown.

Brödtext:
Det finns barn som tillbringar mer tid på sjukhus än hemma. Vi vill att de ska få uppleva glädje, spänning, stimulans och en möjlighet att tänka på annat, precis som andra barn. Dessutom visar det sig att en stimulerande miljö gör att kroppen läker snabbare. Vi ser bland annat till får träffa livs levande sjukhusclowner. Men vi behöver mer pengar till leksaker, datorer, TV-apparater, fler trevliga väntrum och mycket mer. Hjälp sjuka barn att vara barn.
SMSa ”leka” till 72 930 så skänker du 75:- för ett roligare barnsjukhus

Ja vad kan man säga. SMSa, skänk och se till att barnen får en bättre tillvaro.

Tack för mig-kramar
//Nina

Att vara sjuk i huvudet är som att vara förkyld

Du kan vara jävligt risig i magen, och få hjälp.
Har du minsta lilla eksem, får du hjälp.
Blir du snuvig, då får du också hjälp.
Drabbas du av kraftig och långvarig diarré, blir du utredd. Och sedan får du hjälp.
Men känner du dig nere, apatiskt och är allmänt less på samhället/livet/människor/elakheter/vadsomhelst kan du med lite tur få starka tabletter. Närmare hjälp än så får du inte.
Till på köpet tittar din snuviga vän med både eksem och dålig mage snett på dig. Tänker ”ryck upp dig, fan vad tråkig du är” eller ”fy fan hen är ju sjuk i huvudet”. Sen går de hem och låter diarrén rinna ut igen.

Ska det verkligen vara så konstigt att förstå att precis lika vanligt som svininfluensa, vinterkräksjuka och bacillsnor är det att man ibland kan dippa i psyket. Se allt lite mörkare, lite trögare och lite mer med domedagsögon.

Kan vi inte bara inse att psyket också kan få snuva och hänga läpp. Det hade vart så mycket mer humant och vi hade sparat in på så många vackra fina själar. Människor som idag antigen mer eller mindre blir mördade av sjukvårdens okunskap och ovilja att hjälpa eller som helt enkelt hamnar utanför och inte längre orkar.

B, J & S: saknar er. Jag har världens party här på ett villkor, att ni fixar efterfesten.

Jävligt goa kramar
//Nina

Lite Smirnoff och jag blir glad.

Ryssar som gillar sprit och sprit som uppskattas av mig. Cirkeln är sluten och nu är det lördag.
Naz' dorovje.

Vodkakramar
//Nina

Var rädd om orden.

Kanske en liten skitsak. Måhända tycker du att jag överdriver. Till och med att jag är korkad som bryr mig. MEN DET SKITER JAG I.
För om det är något jag får krupp på så är det onödiga bokstäver. Ni vet en massa ord som bara finns där i tron om att de gör någon nytta. Fast i själva verket kladdar de ner, lovar ingenting och bara bildar nonsens.
Kan vi inte bara vara rädd om alla vackra, fina och ibland vardagliga ord. Om vi slutar att ödsla med dem, som om de vore socker i en godisfabrik, kanske folk till och med skulle lägga märke till orden som faktiskt betyder något.
Deal?

Nödkramar
Nina

Ett mycket fredligt inlägg

Internationella fredsdagen, en dag jag inte visste fanns. Men här är den och årets budskap är att det är vi, helt vanliga och ovanliga Svensson-folket, som bestämmer vilken värld vi ska leva i. Det är vi som väljer mellan hat och kärlek och mellan god och ond. Det är vi som ska ta ställning till om vi vill ha en ledare eller diktator. Valen är ju löjligt enkla, men är det lika lätt förändra världen?

Givetvis inte. Men hade illustrationerna bara vart lite snyggare hade jag mycket väl kunnat gilla kampanjen. Nu får jag nöja mig med att gilla fred, både på den internationella fredsdagen som alla andra dagar.

Fredliga kramar
//Nina

Så skulle man ha det.

Du råkar inte vara långledig snart och ha alldeles för många plastkorkar över? Har ett trevåningshus som behöver piffas till.

Korkkramar
//Nina

Norrmänn som vågar

Saftigt gött är det ett varumärke vågar. Vågar använda ytterst få ord. Vågar visa sin produkt så litet det bara går. Vågar hoppa över alla superlativ. Vågar tro på sig själva. Vågar lita på att mottagaren är en helt vanlig tänkande individ.
Gillart. Och jag gillart det hur mycket som helst.

Modig kund heter Wideroe och en uppskattad byrå heter McCann Oslo.

Vågade kramar
//Nina

Midttrafik gör rätt.

Kan inte komma på att jag sett en enda bra svensk bussreklam. Kan iofs ha fel och jag kan ha glömt. Men det verkar i alla fall inte flöda av minnesvärd bussreklam. Men här kommer en film som skulle få mig att välja bussen framför de flesta andra alternativen. Danska Midttrafik gör precis rätt.
Skojsigt och på en välbalanserad nivå av humor och attityd. Det ger sex tut av sju möjliga.

Rullande kramar
//Nina

Vem hade kunnat ana?

Skulle vilja säga att detta kan vara en av de sämsta förkylningsreklamerna som någonsin visats. Men det vore att sticka ut hakan för mycket. Men visst är det så vi skojar runt. Ojoj män är ynkliga när de är sjuka men vi kvinnor kan minsann ploppa ut ungar till både höger och vänster. Bara så där. Plopp plopp. Jodå. Tjoff bara så var lilla ungen ute.
Men visst satte sig den här gamla rullen som ett smäck. Från då tills nu. Det hade vi, eller inte jag iaf, kunnat tro när det begav sig. Precis som den gamla blöjreklamen om ”Lille Johan är kinkig.” Det hade vi inte heller kunnat tro.

Slutsats: Allt behöver inte vara briljant. Men det hade ju inte skadat. Inte ett dugg.

Snuviga men ack så starka kramar
//Nina

Enkelt, fantastiskt och smått äckligt

Enkelhet är något de allra flesta reklamare efterstävar i sitt arbete. Ja inte bara reklamare förstås. De allra flesta, överallt, eftersträvar nog enkelhet.
GB Glace i Brasilien, alltså Kibon, gillar också när det är enkelt. I alla fall så har deras byrå tagit fram en mycket enkel och smått fantastisk annonsserie om glass. För alla vet ju hur gott det kan vara med glass, hur det smakar och så vidare. Så varför säga något? Varför inte bara läska?
Hade det inte vart för att glassen ser ut som fnasig tanthund, toppad med sårvätska, så hade allt vart hur great som helst.

Tjo– och tjimkramar
//Nina

När det är som Cutting Crew

När musik dryper ut från smöret.
När kroppen vill tryckas mot en annan kropp.
När allt är lite svårt och dörren är låst.
När framtiden var i går.

Det är då Cutting Crew kommer på tal.


Kram
//Nina

Om sådant jag inte förstår.

Tänk om jag skulle fått uppgiften att lansera en fräsig minivan. Minivan tänker jag, vilka kör sådana? Storfamiljspappor och kidnappare kanske. Eventuellt även praktiska män med promenadkängor och gevär.
Helt sant, det du tänker nu. Jag har noll koll på bilar.
Därför vet jag heller inte att minivanschaufförer är töntar. Men det vet jag nu och jag skrattar kanske inte hejdlöst. Men lite granna kluckar det i magen.
Klart ett bra sätt att
1. Inte se ut som en bilannons.
2. Tala om för världen att en minivan från Ford – det är minsann fräckare, sportigare och mycket manligare än allt annat.
Så fem tut av fem möjliga till Saatchi & Saatchi, Israel.
Töntkramar
//Nina

Jan Pehchan Ho

Så obeskrivligt skön låt. Den kommer jag sällan ha svårt att dansa mig svettig till.
Happ!
Svängiga kramar
//Nina

Muscle Music Trailer

Kul, javisst. Den är faktiskt precis så tokig som man kan förvänta sig. Men kommer vi inte längre och längre bort från själva varumärket? Eller det kanske inte spelar någon roll i alla sammanhang?
Vad tycker du?

Kram
//Nina

Inlägget som aldrig borde ha skrivits.

Till min J.
Tack för att du berikade mina somrar, gjorde släktkalasen roligare och för att du var en del av mitt liv. Av mig.
Trots att vi var som natt och dag, som hårdrock och synth, så hade vi våra stunder. Stunder som för evigt kommer glittra och göra hela min barndom lite finare. Lite varmare och mycket mer minnesvärd. Alla timmar av läsning i folkabussen, de långa diskussionerna på vinden och alla cykelturer fram och tillbaka på grusvägen. Alla de stunderna plus många till delar vi på. För alltid.
Det var alltid du som hade de roligaste idéerna. Som när vi trollade bort dig på dass, gjorde kläder av plastpåsar och skulle rida in kossorna. Det var du som öppnade mina ögon och berättade om livet. Om pojkar, om musik och om allt som hände utanför byn.
Du var den som kunde teckna finast, som hade det vackraste håret och det var du som fick pussas bakom knuten. Jag fick bara titta på och vara avundsjuk. Och avundsjuk var jag på nästan allt. Till och med på er trappa i radhuset.
Men det var också du som fick kämpa och slåss. Om jag bara hade vetat J. Om jag bara hade fattat.
Ta väl hand om dig där uppe. Läxa upp några änglar, hångla med Gud och när vi ses igen kommer allt vara som vanligt.
Love //Nina

Att sko sig på de misshandlade

Detta hade kunnat vara bra. Men en viss tveksamhet smyger sig in i magen redan under de första sekunderarna. Är det fejk eller är det äkta? Inser sedan att det inte spelar någon roll, för budskapet sätter sig som ett majsskal mellan tänderna. Det får en att fundera över hur många (eller förhoppningsvis få) i ens egen bekantskapskrets som faktiskt får sig både en och två snytingar av sin man/kvinna/”vän”/mamma/pappa. Hur många (få) känner man egentligen som döljer misshandel och kräkningar? Hur många är utsatta i sitt egna hem, på sin arbetsplats, i skolan och så vidare, av någon de känner så väl?
Förhoppningsvis är svaret noll. Men den här filmen får en att tänka efter. Och den gör det utan att göra några övertramp, visa köttiga blodbilder och arga manshänder.
Men sen kommer tvivlandet igen. Tösen Lauren Luke ser alldeles för glad ut och hennes blåmärken känns ditmålade. När jag sedan ser att hon säljer smink får magkänslan rätt.
Visst hon kan väl både sälja smink och stödja kampen mot misshandel. Men det här känns mer som att hon gör det för egen vinnings skull. Och det är fan lika med att misshandla de kvinnor som redan blivit slagna.

Om någon håller med eller tycker annorlunda är ni välkomna att kommentera.

Snälla kramar
//Nina

Gratis och skoj från BBDO

Det här var kul. Och kuligheter ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det är ett bevis på att kreatörerna har roligt och trivs på jobbet, att kunden litar på byrån och resultatet engagerar de eventuella köparna.
I detta fallet är det också ett fantastiskt bevis på att folk gör väldigt mycket för att få något gratis. Väldigt mycket.
Byrån bakom skojset är, återigen, BBDO. Bara att lyfta på hatten och niga djupt.
Kolla gärna mer på Delite-o-matic.

Gratiskramar
//Nina

Få gratis ljudböcker från Storytel

Måste erkänna att jag tidigare inte fattat grejen med ljudböcker. Vill uppleva författarens ord på mitt sätt och inte få den uppläst och betonad av någon annan. Men jag har ändrat mig. Att få halvslumra och bara ta emot, det är inte så tokigt ändå.
För att fira min nya insikt har du nu chansen att få en ljudbok från Storytel. Allt du behöver göra är att hojta på mig här, via mail eller på Facebook. Den första som gör det blir också den lyckligt utvalda.
Ljudliga kramar
//Nina

UPPDATERING: Det är alltså fem stycken som kan få varsin ljudbok. Just det, gäller endast de som inte tidigare använt sig av Storytel.

En betongkeps som heter duga

Jag hör till dem som gillade Carlsbergs ”Probably the best beer in the world". Som konsument hann jag aldrig uppleva att det på något sätt var uttjatat och övergjort. Tvärtom så gav det en go känsla i hela kroppen och ett ölsug som tickade på.
Därför är jag lite bitter nu när det bytt till ”That calls for a Carlsberg”. Kanske mest för att de nya filmerna är aptrista och tråkigt stereotypiska. De har hoppat över att göra träffsäkra filmer med ett blink i ögat till att göra de lika spännande som en präktig baksmälla.
Grattis. Det där gjorde ni verkligen inte bra.

Ölkladdiga kramar
//Nina

Funkar.

The Undertones, Teenage Kicks.
Funkar på vilket party som helst. Alltid.
Kram
//Nina

Ansträngt och trist.

Byråjätten DDB Stockholm har skojat till det lite för eleverna på Berghs. Enligt uppgift blev det en smula oreda i leden och kaos, vilket inte är så konstigt.
Men vi tar det från börja.
Många reklamstudenter springer rumpan av sig för att få visa mapp. De vill så klart inget hellre än att få in en fot och allra helst ett jobb. Såklart. Men att få komma in och sno tid från stressade byråmänniskor är inte alltid en lätt uppgift. Det här är något som DDB ville göra någonting åt, vilket är hedersamt.
Men istället för att göra en inbjudan, ordna mappkalas eller något annat ”tråkigt” valde de att ta en lång lång omväg. De skrev fejkade svarsmail till varje elev. Alltså ett mail som såg ut att vara ett svar på ett mail eleven aldrig skickat.
Några exempel:
Hej,
Tack för ditt mail, att sitta i fängelse i Kina i låter som en fruktansvärd upplevelse. Självklart vill vi gärna ses för titta på dina arbetsprover. Vad tror du om att träffa några kreatörer från oss någon gång den 31 maj? Om vi kommer överens om en tid kan vi påminna dig dagen innan om det skulle underlätta.
Mvh

Amanda Lublin, DDB

Hej,

Jag heter Kristina Tham Sterner och går sista året på Berghs. Innan utbildningen avtjänade jag ett 17-årigt fängelsestraff i Kina till följd av en komplott som jag mot min vilja dragits in i. Fängelsestraffet har märkt mig för livet och jag lever numera en planlös tillvaro där jag tar en dag i sänder. Vore hur som helst intressant med ett möte, även om det är osäkert om jag kommer dyka upp då jag har svårt att anpassa mig till fasta tider.
Kristina Tham Sterner
Hej Omid!

Kul att du vill träffa oss. Alltid intressant att få kommentarer på jobb man gjort. För att diskussionen ska bli bra vore det även intressant att se några idéer du själv ligger bakom. Vad tror du om att ses någon gång den 31 maj?
Ha det så bra!
Amanda Lublin, DDB


Den 2012-05-15 15.06, skrev "Omid Fard” :
Hej,
Mitt namn är Omid Fard och går på Berghs. Jag har en del synpunkter ett antal av era kampanjer. Jag tänker här främst på Rolighetsteorin, den senaste kampanjen för Försvarsmakten samt Bonnier Konsthall. Samtliga kampanjer har flera logiska luckor och man kan även ha synpunkter på den kreativa höjden. Ser fram emot ett möte.
Omid Fard

Nu förstår ni kanske att det blev fundersamt i klassrummen. Att alla sedan blev glada och kom förbi med mappen under armen är väl inte så konstigt.
Men med handen på hjärtat. Som elev törstar man visserligen efter uppmärksamhet, men var detta verkligen så himla skoj? Var det inte mest omständligt och gav en olustig magkänsla? Visst, det ”stack ut och var lite crazy”. Men halooo vad händer? Det känns så tråkigt ansträngt och lite nedlåtande. För mig är det inte humor att göra bort människor på det här sättet. Mottagaren hamnar direkt i underläge och det är aldrig särskilt spännande. Tycker jag.

Men det är ju roligt ändå att det finns andra som uppskattar det. Hoppas bara att de undviker trista kaostillställningar i fortsättningen.
Med vänliga kram
//Tant Trist

SSU får ta på sig skämsmössan

Moderaterna har införskaffat en sprillans ny partisekreterare, Kent Persson. För att uppmärksamma (läs håna) detta har SSU tagit fram sajten ”Fråga Kent”. Där ställer du en fråga till Kent och får ett slumpvalt floskelsvar.
Skittrist. Och meningslöst.
För inte får det att framställa SSU som några härliga stabila politiker. Inte får de nyfikna svar på sina frågor. Och inte väcker det NÅGOT SOM HELST INTRESSE.

Lägg ner nu. Har man gett sig in i politiken så gör det ordentligt. Du har så otroligt mycket annat att göra. Att kasta strunt på andra är dessvärre inte en av uppgifterna.
Ta på dig skämsmössan nu SSU och kom tillbaka när du är beredd att arbeta.
Några exempel på hur den påstådda Kenta skulle ha svarat:

Helt seriösa kramar
//Nina

Bara för enstaka

Yes, du klickar på bilden för att kunna läsa texten.

Nästan alla kunder är unika. De erbjuder ett brett sortiment som skräddarsys till kunden och givetvis ligger de i framkant. Lite före alla andra. De ligger där och är alldeles ensamma om att vara så där härligt bäst. Och givetvis är deras målgrupp alla. Alla älskar dem och alla behöver dem. Skratta inte för mycket nu, igenkännande och sturskt, för många reklambyråer säger precis samma sak.
ALLA!
Men hur bra kan det då bli om man slutar ha alla som målgrupp? När man sållar bort den ena efter den andra, hur bra blir det?
Jo, det ska jag säga dig. Det blir precis så bra som DDB har gjort ”Inte för alla”. Raket och trummor, det här är riktigt jävla bra.
PS1. Kan det möjligtvis vara den begåvade Magnus Jakobsson som placerat alla orden?
PS2. Till dig som alltid måste påpeka att man är sist på bollen: JAG VET!
Kramar, bara till dig
//Nina

Sötma x2

Så sjukt sötklibbig fin förpackning för honung. Det var allt jag hade att säga just nu.
Hej då.
//Nina

Back to the Start

Största reklampriset av dem alla, Cannes Lion, har precis delats ut. Den som drog hem Grand Prix i kategori film var i år Creative Artists Agency. För sin kund, Chipotle Mexican Grills, räkning har de gjort en sannerligen välsmakande feelgood-film om företagets filosofi.
Det är väl knappast någon idé att kväva sina känslor, ut med jublet bara. Och hade jag bott i närheten av en Chipotle-affär så hade det inte varit någon tvekan om vilka som fått besök på en lönedag. Åtminstone en gång.

Köttiga kramar
//Nina

Två män och en historia

Ja, inte fortsatte väl historien på det sätt vi hade hoppats. Sverige balla ur redan i första matchen och hela landslaget sitter väl och äter ostbågar och spelar FIFA i detta nu. Kanske funderar de på vad detta EM egentligen betydde för Sverige. Inte så värst mycket skulle jag vilja säga. Förutom två riktiga höjdare.
Nummer 1. Olof Mellberg.
Vi hade visserligen honom innan också, men det var som en raket rätt upp till solen att just ett av mina favoritskägg fick göra två mål mot England. Gött är det.
Nummer 2. Oddsets reklamfilm med Herman. Mannen som får vilken trist historia som helst att bli värsta underhållningen. Filmen är bombastisk och skulle säkert kunna få till och med en norrman att bli svensk.
Må hända att EM-historien slutade olyckligt. Men herregud, det kommer väl fler utmaningar, eller vad säger du Herman?

skäggiga kramar
//Nina

Clas Ohlson, inte guld men bra ändå.

Nej, detta är inget Guldägg. Ingen världsnyhet. Och långt ifrån det bästa du någonsin sett. Förmodligen kommer du inte ens ligga sömnlös mer än några sekunder.
Men.
Det är ett helt ok jobb. Det är lite bättre än bra och Garbergs och Acne Production kan gå hem med gott samvete. Inte alltid man har sådana arbetsdagar.
Så det så.

Pankpangkramar
//Nina

Guitar Pee

Ibland finns det inte så mycket att mer att säga än: se filmen.
Guitar Pee, helt enkelt ett strålande exempel på ett bravurjobb. Sånt här vill jag se mer av. Mycket mycket mer.

Pissgoa kramar
//Nina

Kvinnor ska inte ha något gratis.

Det ligger lite i tiden att gnälla på diverse festivaler. Det ska ojjas och kräkas över de allt som oftast är män, pojkar och gubbar som står på scenen. Att de kvinnliga akterna lyser med sin frånvaro. Det kan man förstås tycka är tråkigt. Men är det inte bättre att arrangörerna bokar de band som folk vill se och höra istället för att ägna sig åt kvotering? Nej, det behöver inte betyda att alla kvinnor är skräp och skit. Det betyder att männen, oftast, har nått längre, nått fler öron och hittat fler fans. Det i sig kan tyda på att de, rent generellt, är bättre.

På Summerburst som drar igång idag är det till exempel en akt som består av kvinnor. De resterande typ 20, består av män. Men om det är straffet vi får ta för att den kvinnliga dj-eliten toppas av odramatiska Rebecca & Fiona, ja då får det väl vara så. (de spelar för övrigt inte i helgen utan det gör istället Icona Pop. Det tackar vi vartenda levande väsen för).

Vad jag menar är att istället för att gnälla på arrangörerna, gör något vettigt av gnället. De stora festivalerna bokar band som folk vill ha där. Festivaler är en kostsam historia och felbokningar kan stå dem dyrt. Vill kvinnorna in på scenen, kämpa och jobba på. Bli bättre än vad ni är. Bli så bra att folk vill se er. Skapa en egen scen, en egen festival. Vad som helst. Alla kan lyckas. Men det kommer fan inte gratis eller genom kvotering.

PS. Några av er kommer lacka ut efter att ha läst det är. Till er vill jag säga, det är klart att kvinnor är lika starka osv som män. Men när ni sätter er i offerställning är ni svaga as hell. Ställ er upp och var stolta istället. Det är ni som är förebilder för de yngre. Visa dem att ingenting är omöjligt och vill man ha en förändring, se till att ändra på det själv. Luta dig inte tillbaka och tro att någon annan ska fixa det åt dig.
Ok, mindre lack? Superkvinnliga kramar
//Nina

Preemiumklass

Bäst reklam just nu är egentligen rätt simpel. Simpelt på ett perfekt sätt.
Alla ni som har barn, eller råka umgås med sådana, vet också hur intensivt det kan vara. Och tjatigt. De ska se samma film, lyssna på samma saga, ha på sig samma kläder, äta samma mat, dra samma gamla skämt och lyssna på samma låt. Om och om igen. Som om det fanns någon morgondag så dansar, diggar och sjunger de till favoritsången. Charmigt, ja visst. Men det kan också vara en gnutta tärande på ett vuxet psyke. På den punkten är Preem jobbigt pricksäker.
För att inte prata om mammans minspel och barnens ihärdighet.
Det är tack vare det som Preem borde få Majmånads Florida Trophy. Om det nu hade funnits något sådant.
Majkramar
//Nina

Kissklubba

Jag kan villigt erkänna att jag aldrig fattat grejen med golf. Knappt ens med minigolf. Men det klart, att golfa och samtidigt känna att blåsan växer och kanske till och med behöva slå några drillar i gräskanten – det kan bara vara en sak. Aptrist och en smula genant.
Tur då att det finns åtminstone en som tar ditt problem på allvar och snidar till Uroclub. Genialt.
Nu undrar jag bara, hur ser damklubban ut? Eller nä. Jag vill nog inte veta. Kisskramar
//Nina

Fina mamma.

Mamma. Det är något visst med denna kvinna. Min mamma. Inte som någon annan i hela världen.
Får inte glömma att köpa henne något vackert på ICA på söndag.
Grattis mamma i förskott. Och grattis ICA, ni har satt ihop den mest känslosamma reklamen på flera veckor.
Mammakramar
//Nina

Saknar er.

Känner att jag saknar er-ändelser något alldeles fruktansvärt. Så där som en pratar hemma på schlätta. Där blir en bruner på sommarn, blåer om en slår sig och glaer av en redi kôrv.
Er- finare än dôppebrô.
Väschötska kramar
//Nina

Så ska disken tas.

Det är inte ofta jag höjer ögonbrynen för Scotch-Brite. Men det gör jag nu. Höjer ögonbrynen, lyfter på kepsen och applåderar. För under en veckas tid erbjöd de restauranggäster att diska, med deras svamp så klart, och då slippa betala notan.
Strålande. Folk blir glada, överraskade, tillbringar en stund med produkten och kommer garanterat berätta om händelsen till 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 …många av sina vänner. Så ska det vara!
Eloge till Grey Brasil, hoppas ni får sol, öl och kramar dagen lång. Rena kramar
//Nina

Ytterligare en stjärna som för evigt har slocknat.

Det sägs att cancerfan har dragit ytterligare en människa till sig. Denna gång är det Donna Summer som fick offra sig. Dags att bekämpa det jävla aset till sjukdom och låta folk dö med värdighet.
Discokramar
//Nina

Loka viraldör.

Ok, viralfilmer kan vara en excellent budbärare. Men då får det ju hända något för helvete!
Överskatta inte ditt varumärke, Loka. Och överskatta inte mottagarens tålamod. Publiken somnar och du framstår som en nyss fyllda 55-årig gubbe. En gubbe som tror att hans ålder är 24, att han är den mest uppfinningsrika som världen skådat och som känner sig sexig, hot och enastående. Fast sanningen är den raka motsatsen.
Så. Känns Loka.

Viralkramar
//Nina

Where's the party?

I årets ”Where's the party? by Carlsberg” kommer två fester att hållas - en i Göteborg den 1 juni och i Stockholm den 15 juni. Endast 500 personer kommer att släppas in på varje event. Hur man blir en av dessa, samt var festerna kommer att hållas, avslöjas på deras Facebooksida. Enjoy the paty!

Festliga kramar
//Nina

Spammers’ Aid

Storpack med Viagra, vinstlotter och fantastiska märkesdatorer till en extra billig peng. Jodå, i spamkorgen kan det bästa dyka upp. Eller ner.
Men passa på att njut av all skitspam för nu kopplar Hotmail greppet ännu hårdare runt the spampeople.
Vem vet, snart kanske Viagra-Viktor snart är omskolad till nätverkstekniker och Lotto-Lotta får sköta kopieringsmaskinen. Eller nått.
Hur det än slutar är det ett underhållande sätt att få bukt med skräpposten.

Spamishkramar
//Nina

Niki And The Dove

Musiktips serverat på en helt vanlig söndagskväll, kan det vara nått att ha? Svarar du ja så är mitt tips Niki And The Dove. Elektriskt, hett och göttigt.
Precis som det ska vara.

Snabba kramar
//Nina

Bra sommarmöbler för Elvis

Den här reklamen får mig att kissa ner mig av skratt varje gång. Den är som en freakshow med skäggiga dvärgar i speedos. Hur mycket man än vill sluta titta så går det bara inte. Elvis juckar av glädje över Bra sommarmöbler.
Så tokigt. Så stört. Så, ja jag vet inte vad.
Bra kramar
//Nina

Välkommen på kalaset, men gå gärna hem i tid.

För att komma in på de flesta krogarna måste du vara över 20 år. För att handla på systemet måste du nått samma ålder. Men tro inte att det är fritt fram efter din tjugonde födelsedag.
Nej nej. Politiker i Göteborg har dragit på sig en illaluktande moralkostym och ska nu se till att du, trots en ålder över tjugostrecket, inte får dricka alkohol på krogen efter klockan 03. Sen ska du vackert promenera hemåt, ta en Resorb och sova. För det är ju en dag i morgon också.

Kan tänkas att du är vuxen nog att handla alkohol men du är inte vuxen nog att bestämma när det är slutkalasat. Det är en sorglig framtid vi har framför oss när politiker tror att vi inte klarar oss utan att hålla dem i handen dygnet runt. Det är sorgligt rätt och slätt varje gång en vuxen människa behandlas som ett olydigt barn som fått utegångsförbud. Det är sorgligt och bistert med överförmyndarmentalitet.
Sena kramar
//Nina

Marknadsföring som roar.

Syftet är dock lite oklart. Men gulligt, ja.


Snurriga kramar //Nina

Can't flush it down? Pick it up!

Hur står det till med marknadsföringen i Ryssland då? Jo, tack. Rätt bra.
Eller vad sägs om den här hundskitkampanjen?
Tydligen finns det lata hundägare, som inte orkar plocka upp hundbajs, även i Moskva. Så klart ett görjobbigt problem. Äckligt också. Något så fruktansvärt infernaliskt äckligt.
JWT Russia tog på sig ansvarshatten och drog igång kampanjen ”Can't flush it down? Pick it up!”. De satte upp sånna där spolkedjor med handtag (nej, jag vet inte vad de heter) som kopplades till ett spolljud. Det tillsammans med budskapet ” Can't flush it down? Pick it up!” och hundbajspåsar gjorde ett rejält uppsving för Moskvas gator och torg.
Hoppas jag iaf.
Och så står det till i Ryssland.

Ryska kramar //Nina

Synd, skam och sabotage

Så har cancerdjävulen tagit ytterligare en person. Det är synd och skam att denna äckliga svulst kan härja runt och göra som den vill.
Girls Of Florida tackar, niger och står i evig skuld till dig, MCA.
Tack för all glädje och energi. Tack för allt du gav under din tid med oss.
See ya!

PS. Vill du hindra att fler fina människor dukar under? Stöd Cancerfonden.


Nedstämda kramar //Nina

Alla heter Glenn

Idag heter alla åter Glenn i Göeborg och idag tar vi hem tre gosiga hemmapoäng.
Så är det.

Blvita Glennkramar
//Nina

Upload Cinema

Från Spanien minsann kommer något riktigt halvsött. Eller vad tycker ni om youtubeklippens annaonsvarianter? Själv tycker jag att de fungerar klockrent för sitt ändamål. Ingen tvekan.

ComHemvarianten av samma klipp:

Originalet:

Byrån är Lola i Madrid. Tjing tjing //Nina

Conans IKEA-succé

För några dagar sedan kunde ni läsa om min tvekan inför IKEA´s TV-satsning. Det visade sig lite senare att det fanns fler som delar den känslan. En av dem är Conan O´Brien. Succé!
Kram //Nina

Björn Gustavsson ger svar på tal.

Till de berörda kontrollanterna i förra inlägget. Det här är vad jag vill säga er: Fantastiska kramar //Nina

Västtrafik klampar runt i klaveret.

Filmen med spårvagnsresenären Jeanette Halldin är aktuell. Den väcker känslor och bygger på agget många redan har mot Västtrafik och dess kontrollanter. Och det är så enormt mycket som går snett här.

I grund och botten är det regeln som Västtrafik har angående betalning. Det första du ska göra när du går på buss eller spårvagn är att betala. Ska resan betalas med SMS-biljett måste du fått svars-SMS innan du går på. Ok. Låter logiskt på pappret.
Men i verkligheten kan det gå till på lite andra sätt. Kanske måste du springa för att hinna med vagnen? Det kan då bli lite jobbigt att samtidigt rota runt efter ditt kort eller skicka SMS. Många gånger hittar man inte kortet precis när man går på utan måste gräva runt i väskan några minuter. Andra gånger är vagnarna så överfyllda att du inte har en suck att nå fram till automaten. Och i vissa fall krånglar SMS-systemet. Men hur som helst. De allra flesta vill göra rätt för sig och gör också det. Att utgå från att alla är bedragare är ett sorgligt sätt att leva.

Val av kontrollanter är inte direkt något Västtrafik har lyckats med. Nästan alltid är det människor som verkat tappat förmågan att le, vara trevliga och som älskar sin uniform lite för mycket. Hur svårt kan det vara att gå ombord och fråga efter färdbevis på ett trevligt sätt?

De som utbildar kontrollanterna måste vara stollar. För hur i hell kan de missa lära ut den lilla finessen med fingertoppskänsla? Jag jobbar själv ibland som vakt och vet hur mycket smidigare det blir om man är lite lyhörd och human.
Kan förvisso vara så att kvinnan inte betalade omedelbart. Men än sen? Hon betalar innan kontrollanterna frågar efter färdbevis. Hon betalar för den resa hon gör, oavsett när under resan betalningen görs. Spill inte tid, energi och pengar på att tillrättavisa någon som åtminstone försöker. Paragrafryttare har vi tillräckligt av.

När Västtrafik insåg att de måste göra något åt situationen. När youtubeklippet spred sig som en odör, ja då kallade de till en presskonferens.
Bra tänkte jag. Nu kommer de kanske meddela att de berörda kontrollanterna fått sparken och vi alla är välkomna att åka spårvagn i lugn och ro. Men ick då. För Västrafik till och med tyckte kontrollanterna skötte sig bra. BRA?

Nej Västtrafik. Ni hade chansen att en gång för alla vända något hemskt till något bra. Men vad väljer ni? Ni väljer att spika ännu fler spikar i kistan. Grattis. Något sådant korkat var det länge sedan jag fick ta del av.

Men det finns också ljusglimtar i den annars rätt nattsvarta historien. Det finns människor som bryr sig, som tänker mer med hjärtat än med batongen och som fortfarande kämpar för rättvisa. Och det är värt mycket. Mycket mer än en sketen spårvagnsbiljett.

Andra som skriver om händelsen: GP, Nollsunlight, Jöran Fagerlund, Life According to Chip, Gessleman SVT, GT och Nytt24.

Snälla kramar //Nina

Veckans käftsmäll

Klippet alla delar och som alla redan har sett finns nu även här. Världsklass från Stop The Traffik. Hamen.
Försenade kramar //Nina

Sladdfritt på köpet

Helt rätt IKEA. En TV är sällan snygg, den tar plats och tillbehören är oftast gräsligt fula. Särskilt sladdjävlarna. Och hur är det nu, är det värt att satsa på en ny TV eller ska man kasta upp stålarna på en dator?
IKEA kommer nu med lösningen som säkerligen får många att applådera. Särskilt vi sladdhaters. Filmen är så där trevlig som en god middag med lagom mycket vin. Trivsam och utan skandaler. Just typiskt Forsman & Bodenfors att göra den så bra.
Men efter år av halvdan inredning med lutande bord, lossade skruvar och sneda skåpsdörrar – är vi redo för att köpa en TV på IKEA?
Vad tror du?
Kramar utan sladd //Nina

Korvrackarungar? Nej tack.

Asså vad i helskotta är det här? Tonårsungar som leker med eld lugnar ner sig då två jättelika korv– och hamburgebröd kommer strosandes och bjuder med dem till lägerelden? Föga troligt, inte roligt och papperskorgen växer. Och hur kom metal in i bilden? Korvbrödsbagarn och deras rackarungar kan stanna vid lägerelden ett tag. Själv tar jag mig en sojakorv innan kvällens rackartyg. Korvkramar //Nina

Facebookmakten

En liten film om Facebook, engagemang och om att allt är möjligt.

Om arton ska kunna bli nitton

Nej. Inte en enda match har vi vunnit den här säsong. Vi ligger absolut sist vilket betyder att precis alla, ALLA, ligger före oss.
Men.
Idag spelades den tredje matchen. Ingen är ännu avgjort, allt ligger i sin linda. Så snälla ni som beter er som äckliga rumptroll, lugna er. Det finns ingen anledning till att hata. Till att klaga på världens mest skinande lag. Till att skrika dumheter. Att älska ett lag betyder inte per automatik att man måste hata alla andra. Det betyder, som alla annan ovillkorlig kärlek, att du ska stötta, älska och ge support. Kort gott: kärlek i nöd och lust. Självklart innebär det ibland en besvikelse. Men håll den inne då. Sparka inte på första bästa oskyldiga människa, skrik inte att någon är idiot eller att Olle Goop suger kuk (det är ändå väldigt få som fattar just den ramsan). Det är nu, i motgång, vi fans behövs som mest. Så visa kärlek, det är det bästa du kan göra. I alla fall om vi ska nå vårt nittonde SM-guld.

PS. Ikväll var det AIK (Black Army) som gjorde bort sig. Så ska vi aldrig göra, vi vet bättre än så. Eller hur?

Änglakramar //Nina

TNT. De kan drama de.

Det här är så obeskrivligt bra. Jag ger Guldägg, Guldlådor och stora gyllene lejon till den byrå som står bakom. Hurra och pang! Dramatiska kramar //Nina

Framtiden?

Googleglasögon, kan det vara något?

Framtidskramar
//Nina

Sluta kladda med maten

Mat är tusan så svårt. Det går verkligen inte att göra vad som helst, risken för att bli äckelmagad är liksom blåvalsstor. Som den här BK-annonsen. Vem vill äta en burgare som känns klibbig, smetig och så fruktansvärt liten? Bara dumt.
Kan vi nu alla vara överens om att mat ska inte prata, dansa eller kunna tänka. Mat ska inte fotas av en kass fotograf, vara gullig eller ha kläder på sig. Om du är av annan mening uppskattar jag om du går tillbaka till sängen och tar en lång och skamsen försovning.

Matiga kramar
//Nina

Så gott så.

En så lirare han är ändå, Andreas Tilliander. Jag lyfter på hättan och tackar för ljudkalaset.

plipploppkramar
//Nina

Helt klart oväntat

I Italien finns en byrå som heter Armando Testa. De har en kund som säljer blommor, de heter Vigor Plant. Armando Testa försöker hjälpa sin kund att sälja fler blommor. Det gör de via en oaptitlig tjockis. Oväntat. Mycket oväntat.

Fetkramar
//Nina

Glad påsk

Glad påsk till dig, till alla gosetroll och även till Djurgården.


Äggkletiga kramar
//Nina

Dodge Journey, för vem?

Den så kallade verkligheten, IRL, kontra livet på nätet kan ha sina duster. Det finns de som tycker att det ena är mer förskräckligare än det andra. Vi ska inte fördjupa oss i den diskussionen just nu, bara ha den i åtanke när den här filmen rullar in.


Min första känsla var ändå att det var en rätt fin film. Tänkvärd men på gränsen att hamna i nono-land. I den värld där präktiga människor skakar på huvudet åt allt som har med Twitter och Facebook att göra. För det är ju inte att leva på riktigt. Så. Vem är då målgruppen? Är den baserad på de som förfasa över internets framgångar och som vill fly ut på riktiga ställen? Kanske. Eller så är det bara en liten uns tanke från en biltillverkare.

IRL– & internetkramar
//Nina

Glänsande bra copy.

Nio ord. Mer behövs inte för att ge dåligt samvete, berätta att det är dags att förändra vanor och för att göra mig lycklig. Det är befriande att se att det finns både byråer och kunder som vågar. Som går med på att skippa de långa harangerna om hur bra deras produkt är, hur unika de är och att du förmodligen kommer leva i misär om du inte genast scannar in deras QR-kod. Hurra Tomtom och gänget. Det här är riktigt underbart bra.

Trafikvänliga kramar
//Nina

Innan jag dör

På ett övergivet hus i New Orleans har konstnären och designern Candy Chang skapat en smula eftertanke. Med hjälp av krita kan nu förbipasserande fylla i vad de vill göra eller uppnå innan de dör. Vackert, klokt och säkert är det fler än en människa som har funderat över vad som är viktigt här i världen.
Mer sånt tack.

Den där Candy har för övrigt gjort en himla massa bra grejer. Kolla själv, candychang.com

Idag är det bara en sak som gäller.

Med längtan i bröstet. Nu är det äntligen dags att visa vilka det är som äger fotbollen.

Glädjetårfyllda kramar
//Nina

Sprillans nytt (fast det låter som det brukar)

Vive la Fête har släppt ny singel. Och tja, Décadanse låter som en helt vanlig hit från gruppen. Helt otroligt jävla raketgött!


Franska kramar
//Nina

Klart mycket bättre.

Rensopade gator och spårvagnar som kommer i tid är visserligen något som skulle pigga upp i Göteborg. Men ha! Det kostar ju multum med pengar. Klart mycket bättre att satsa på gatukonst. Klart mycket bättre.

The Happy Girls Of Floridapeople

Alla varumärken borde identifiera sig med en låt. Ibland kanske med en låt med ovanligt passande text, ett skönt gung som passar målgruppen eller en låt som bara ger rätt känsla.
Om, eller när, The Girls Of Florida blir ett varumärke är det med all säkerhet Happy People som kommer känneteckna den/oss what ever.
En jordnära lycka som bara vill väl.

The Girls Of Florida skulle iofs lika gärna kunna vara valfri The Beach Boyslåt. Kanske faktiskt till och med ännu mer det. Fantastiska, lättsamma och grovt underskattade.


Kanske en sammanslagning? The Beach Girls and the happy boys. Yes baby!

Nästan på dagen en månad sedan han kom till Youtube, den fantastiskt sköna Jerry. Och jag mår fortfarande lika gott över att höra honom. Jerry, om du ser detta någon gång: fortsätt att vara Jerry, det verkar asfint.

Spanska kramar
//Nina

Enkelheten har slagit nya rekord

Det är knappt någonting alls. Några legobitar. En logotype. Och ett enda ord.
Resultatet blir godare än chokladpraliner och bubbel. Resultatet blir en lyckopåse av allra finaste glitter. Fullständigt strålande.

Byrå: Jung von Matt.

Enkla och vackra kramar
//Nina

Högst upp på önskelistan

Bästa öltillbehöret kommer från Tyskland och om inte detta blir årets julklapp så äter jag upp din gamla keps.

Discokramar
//Nina

Nissan, ett helt annat band.

Det fanns en tid då jag byggde bil. Stod på bandet, tog bort dörrar från en tom kaross. Satte dit dem igen när både bil och dörr var fyllda med teknik och inredning.
Det var tråkigt och stressigt. Och långt ifrån en actionfylld och spännande tillvaro. Det var med andra ord mil ifrån Nissanfabriken. För där verkar det hända grejer vill jag lova. Det bandet skulle jag mycket väl kunna jobba på.

Byrå: TBWA/London.

Kramar på löpande band
//Nina

En smarrig rubrik. Minst sagt.

Ibland blir jag fruktansvärt avundsjuk. Det händer inte dagligen, men ibland finns det någon där ute som glänser till. Denna gång var denna någon en Momentumare som med rubriken om Hellers syndrom gjorde mig grön.
Här har vi rubriken som:
1. Stör mig. Jag fastnar och måste fortsätta läsa.
2. Informerar mig om en syndrom jag inte visste fanns.
3. Får mig att reagera.

Inte den lättaste saken i världen att blanda ihop alla de ingredienserna till något smarrigt. Men jisses vad bra det blir när man väl lyckas.
Det är bara att gratulera. Ett jobb väl värt en godispåse.

Stora. härliga. kramar.
//.Nina.

Bäbisar säljer

Blivande föräldrar och ömsinta djurmänniskor har en sak gemensamt. Visa bilder på bäbisar och ulliga valpar och du kan sälja vad som helst. Men just denna film från Philips Avent känns aningen uddlös. Skulle hellre göra om den till en film för hela Philips.

Tänk bara på din grannes bäbis som bara somnar till tv-ljudet, eller hur din lillsyrra slappnade av till ljudet av en dammsugare eller hur lättroad en bäbis kan vara av ett pling från mikrovågsugnen. Du visar bäbisar. Du visar bredden av ditt sortiment utan att skrika köp mig. I slutet skulle du kunna visa en ursöt hund med hörlurar också, så har du en målgrupp till avklarad. Så där ja.

Jättejättesöta kramar
//Nina

Konsten att slappna av.

Hur får man en grossist av produkter inom kontor, hygien och lokalvård att verka spännande? Och hur får man dem att bli ett med din vardag i samma utsträckning som produkterna är det?
Ett alternativ är att annonsera i de tidningar kunderna läser. Ett annat är att skicka ut en säck med direktreklam. Två vanliga, men kanske inte alltid bästa alternativen.
Nä, då är lösningen We Love Mondays så mycket bättre.

Enligt Kjell-Ove Jonsson, VD på Papyrus Supplies, vill de skapa en mötesplats där de som använder sig av deras produkterna och tjänster har möjlighet att få råd som förenklar deras vardag. De vill att deras kunskap ska finnas tillgänglig i en kanal där många redan tillbringar sin tid.
Så därför har de gjort som många andra, skapat en Facebooksida. Än sen då kanske du säger. Ta en titt själv svarar jag, du gör det här. För här har vi, till skillnad från många tusen andra, en sida som fungerar. Den fyller en funktion och känns avslappnad och skön. Men framför allt. Ett så himla bra exempel på att B2B inte behöver vara stelbent och ha en förkärlek till beige. Bra slag för ett mer skojsigt sätt att prata med sina kunder. Också ett bra sätt att indirekt prata om sina produkter. Något som fler företag skulle må bra av att våga. Givetvis också något jag måste bli bättre på att sälja in till företagen.

Byrån bakom är kalasfina Cordovan.

Rena kramar
//Nina